Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Från Parkett, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
till sjelfmord då han är utom sig att ha förlorat manuskriptet,
som Hedda narrat från upphittaren och nu behåller och ger —
pistolen i stället. Ett ögonblick tänker man sig: hon vill med
detta manuskripts utgifvande såsom sin mans söka förskaffa sig
den rikedom och ställning, som hon går och kältar efter. Nej
visst icke! I brasan med det, det är »barn> af en qvinna,
som hon ej fruktar och en man, som hon ej älskar. Sådana motiv
har Hedda Gabler, som är skrifven af Henrik Ibsen.
Den äkta mannen här som i Frun från hafvet har det
mycket tråkigt, men Bllida skyller då åtminstone på fattigdom
som skäl hvarför hon tog sin man utan kärlek, den excellenta
Hedda tog sin Tesman — af inga skäl alls. Men sedan är hon
grufligt missnöjd på allt och alla och rasar öfver följder, som
hon sjelf ytterst lätt kunnat förebygga. Hon hade ju platt tin-
gen känsla för den friare, som blet hennes man. Att bli fru,
| få vagn och betjent och den der villan, som blef frieriets apro-
| pos, det var allt för denna Hedda, som tyckes oss sämre än
den sämsta — — -—
Hr Ohlson förtjenar erkännande för sin lyckade maskering
och sitt i det stora hela träffsäkra spel som den stackars Jörgen,
| som han hvarken gör löjligare eller högtidligare än som precis
| på pricken nödigt är. Hr Engelbrecht är pjesens Mefisto och
konverserar ledigt och uttrycksfullt, blott väl långsamt, med sin
fru i ett par scener, som höra till de hörvärdare i stycket.
Hans anläggning af figuren synes oss fullt korrekt. HEinarg rol
torde vara omöjlig för snart sagdt hvem som helst, hr Zachris-
son förmådde åtminstone gifva en karakteristisk yta deråt. Fru
Elvsted var illusorisk i första akten, man knappt tänkte på hvem
det var som utförde rolen. I de följande akterna sjönk fram-
ställningen, som ej längre bjöd på den rikedom fina nyanser,
som prydde första akten, men som dock äfven här gjorde heder
åt framställarinnan, fröken Lotten Seelig, utan tvifvel ett af den
svenska scenens allrabästa framtidshopp. Fröken Rylander hade
en rol, som den nu aflidna fru Skotte skulle varit mer lämp-
lig för, den går i Helfrid Kinmansons vackra genre. : Fröken
R. hade dock många goda ögonblick. Godt på sin plats var frö-
ken Nilsson i tjenarinnans lilla rol. Teatern hade förträftligt
förstått följa Ibsens scenanvisning, till och med pistoletuiet var
korrekt, men så lär det också varit mycket svårt att komma
öfver. Hr Homquists kalkyl att Hedda skulle gå omkring 6
gånger och »Tokerier» och »Baciller> hjelpa upp budgeten, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
