Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Musikrevy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
rönte i pressen erkännande som något ypperligt. Med undantag
af Beethovens »Ah perfido»> undra vi hvar det ovanligt ypper-
liga låg: att höra så tillräckligt kända saker som delar af de på
k. operan nyligen uppförda »>Lakmé»> och »Kronjuvelerna» kan
endast intressera ifall utförandet öfverträffar våra opera-artisters,
men detta var ingalunda fallet: fru Edling, fröknar Ek, Petrini
m. fl. blefvo alls icke ibjelsjungna. Som fröken Öhrströms ge-
bit är romansen var det obehagligt att ej flera sådana nummer
funnos på programmet, äfven de som funnos kunde varit bättre
valda. Fröken Héldne Munktell i all ära men ej ställer hon i skuggan
våra svenska första rangens komponister i romans och vis-stilen:
de begge Lindblad, Geijer, Josephson och Söderman eller ty-
skarnes Schubert, Schumann och Franz. Af Schubert kunde
något för sångerskan bättre liggande än >»Haidenröslein»> kommit
i åtanke, hennes ännu ej fullt friska röst strejkade i denna —
föröfrigt förtjusande — romans. För Beethovens »Ah perfido>
lämpar sig sångerskans talang ännu mindre, särdeles de mer he-
roiska delarne fordra ett mer grandiost utförande. De cantablare
delarne lände sångerskan till heder, hon utvecklade der en hjerte-
varm innerlighet, som publiken, ej bortskämd med sådant, genast
lönade med en applåd — midt i Beethoven. Extranumret —
»Prindsessen» — var nu som alltid det bästa af hvad den med
rätta omtyckta konstnärinnan bjöd på. Det är ledsamt att hen-
nes röst hela vintern varit sjuk, vi hoppas att ett sydländskt
klimat skall återställa den i all sin glans och att — sångerskan
sedan icke far till Amerika.
Qvällens magnet för åtskilliga familjer ur »societeten», med
dem - befryndade medlemmar af corps diplomatique och dennas
vänner var en ung musikälskarinna, vid nämn Törnebladh, som
f. f. g. sjöng offentligt. Den unga flickan var mycket rädd att
börja med trots de första bänkradernas publik var densamma,
för hvilken hon ofta förut låtit höra sig, men — »slägten är
värst», heter det. Nog af, rösten kom aldrig riktigt fram på
hela qvällen och hvad föredraget beträffar så har den unga da-
men sjungit mycket bättre 1 privata salonger. Hon fick icke
fram hvad hon ville denna afton, särdeles i Cadizflickorna, som
förut lyckats henne så bra mer än en gång. Allt detta:gjorde
att somliga tidningar icke fingo reds på hvad slags röst den
unga damen besitter: en avisa proklarerar »>mezzosopran>, en
annan »hög sopran» 0. s. v. För vår del uppskjuta vi vårt
offentliga omdöme tills fröken T: mer vant sig vid elden, BSlägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
