Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Stockholmsjournalismens första karnveval, af Alvar Arfwidsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
lydde som så: Saken är för sent påtänkt, ingen menniska går på
karneval framemot väårsidan, det blir ett enda stort aprilnarri för
herrar komiterade.
Nåväl, svarade man, låtom oss lemna synpunkten af en van-
lig bal masqué. En glädjens fest till den annalkande vårens ära,
det är hvad det skall bli!
Och så lofvade Harald Wieselgren — »det aktade märket
H. W.» — att för den karnevalsgazett, som Gustaf Gullberg skulle
redigera, lemna ett kåseri derom. Och det lilla pikanta kåseriet sade
oss sedan, att de gamle romarne egnade hela April månad till
fester åt skönhetens, naturens och fredens gudamakter, och att
en af de största festerna blef firad . . . just den 11 april just
ES Cirkus.
Efter tusen om och ungefär lika många men skred man —
i en ganska nervös stämning, om jag inte missminner mig — till
val af komité, och komiterade blefvo de mäktiga tidningscheferne
Björklund och Vult von Steijern, den geniale, oumbärlige Carl
Larson, den praktiske Gustaf Gullberg, den fyndige Per Staaff,
den finansielt anlagde Köersner, den betänksamme v. Utfall samt
den uppfinningsrike Cronhamn, som dessutom hade förtjensten att
vara sekreterare vid k. operan.
Det var blott en månad man hade på sig, Stockholm var
utfestadt, vintermaskeraderne hade gjort damerna trötta och her-
rarnes plånböcker magra, vårvindarue började plötsligt sjunga,
och deras sång lät rysligt gäckande i de stackars karnevalsgrubb-
lande tidningsherrarnes öron.
Men I veten det, mitt herrskap: för Gud och en tidnings-
man är ingenting omöjligt.
Eh bien Iiaas
En stor apparat hade varit i rörelse och mycken energi ut-
vecklats.
Vexlande stämningar hos förberedarne. Hopp och bäfvan.
Nervositet och rampfeber. Korta hvilotimmar och långa drosk-
räkningar.
Och resultatet? ...
Ni tillhör publiken, min herre, och ni svarar mig med en
axelryckning:
— Naturligtvis inte mer än ett resultat. Pressen är som
påfven, den är ofelbar och den kritiserar aldrig sig sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
