Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Stockholmsjournalismens första karnveval, af Alvar Arfwidsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
, hvars innehåll af blå och röda lappar hvälf-
Carl Larsons idé
des öfver publiken.
Karnevalståget hade en af mina vänner fått på sin lott, ett
karnevalståg, som skulle personifiera en tidnings innehåll.
Och som tidningarna nu för tiden, säga hvad man vill, äro
ganska innehållsrika — i synnerhet framåt prenumerationsfisket
— hade min vän ett förfärligt hufvudbry.
Men lyckligtvis fins det en institution, som heter teatern,
och en artig korporation, en af mensklighetens bättre, som kallas
teaterdirektörerna.
Hvart min vän än styrde kosan, var man villig att hjelpa
honom med råd och dåd, och främst utmärkte sig det lilla glada
Thaliatempel, som heter Vasateatern.
Näst efter »ledaren» fordrades t. ex. en byting, som skulle
föreställa de röda tidningarnas »5-tummare»; vips var han till
hands, och såsom »5-tummare» engagerades en liten son till Va
sateaterns garderobiere, fru NSchliter, en parfvel på 7 är, som re-
dan med stor säkerhet debuterat på den teatern.
Och notisjägaren, med en gestalt lika långsträckt som hans
fantasi, med en stofthydda lika mager som hans månadsgage,
hvem skulle kunna agera honom så som den, hvilken upptagit hr
Åbjörnsons fallna mantel och på Vasateatern blott behöfver visa sig,
för att bringa publiken i skrattparoxysmer — hr Åkerblom?
För utrikesafdelningen — Bismarck och Boulanger, för för-
sta gången promenerande arm i arm — behöfdes ett par unifor-
mer. Boulangers hade Vasateatern sedan en nyårsrevy, men hvar-
ifrån få Bismarcks? Sedan min vän arrangören sprungit staden
rundt, sprungit sig dödstrött och slutligen uppgifvit allt hopp,
stötte han på hr Albert Ranft.
— Kors, ingentiog annat? sade den vänlige artisten. En
Bismarcksuniform har jag en gång burit i »Krig i fred», der jag
avancerade till preussisk general. Nu betyder ju Bismarck ingen-
ting vidare, och jag har lagt undan rocken, men kan jag stå till
tjenst så mycket gerna!
4
VO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
