Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - En farlig dröm, af Kolon (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
Pastorn teg och stirrade framför sig i sanden. Var det
i alla fall hennes öde att något ondt skulle komma vid henne
en gång. i detta månsken »som skrämde henne så». Var
det hennes och hans öde? Ofrivilligt omfattade han den
lilla hand, som likt ett hvitt blomblad låg på hans rockärm,
och ’strök den sakta.
Hennes svarta ögon blänkte till af förvåning, men så
log hon. Han var ju prest och gift.
»Jag brås nog i mycket på stackars lilla mamma. Jag
har nerver såsom slaknad guttaperka säger vår gamle hus-
läkare och han vill ha mig till Gausdal i sommar. Men
farbror baron föreslog mig att resa hit i stället; motion och
landtluft är det nyttigaste för unga flickor, säger han.»
»Och en rik svärdotter det nyttigaste för en gammal
utfattig baron — tänker han.»
»Åh kors!» utbrast hon förbluffad. »Jag trodde aldrig
att en prest kunde säga något sådant. Ja», tillade hon med
en liten axelryckning, »hvad är att göra. Flickorna, mina
systrar menar jag, ha båda blifvit gifta med adelsmän och
då är det icke värdt jag kommer med något sämre.»
»År det endast sålunda fröken ser saken?»
»A-åh — jag har nog läst om kärlek och min älsklings-
opera är Romeo och Julia. Men alla säga ju att det är
bara nonsens — att jag är barnslig, som lägger sådant på
sinnet. Hvad tror pastorn?» tillade hon och såg ifrigt upp
på honom.
»Det är syndigt att gifta sig utan att älska», sade han hårdt.
Hon såg nedslagen ut.
»Det blir så bråkigt att nu draga sig tillbaka», mumlade
hon, »och så får jag dem allesammans emot mig. Jag kan
ju komma att älska honom efteråt, säger syster Frida.»
»Tror ni detta? Ja, förlåt mig, jag — — är ju prest.»
»Det är så snällt af pastorn att tala med mig om detta.
Nej, jag tror det icke — . men kanske kan jag aldrig bli
kär. Jag ville det bra gärna, jag har läst så mycket därom»,
tillade hon tankfullt.
»Jag tycker ingen är såsom jag föreställt mig att min
hjälte måste vara», fortfor hon efter en stund. »>Pastorn är
den enda som —>» med en plötslig rodnad höll hon upp
och ville draga sin arm ur hans. Men han höll den kvar.
Ah, sådan natt detta var! Det var så att man kunde
bli tokig — sådant månsken, så allting doftade och så dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
