Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Situationen i Danmark. Af A. Cantor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derationen med. Den borde inse, att hvad Estrup måste
träda tillbaka för, det kan nationalliberalismen icke
genomföra ensam, utan allians. Derför äro de moderata i
närvarande ögonblick så omåttligt försigtiga, man vill icke
förspilla möjliga goda chancer, man vill icke göra sig
framtiden besvärlig genom att bryta med de menniskor, som man
kanske snart skall arbeta tillsammans med i ett kabinett.
De moderata äro i ett underligt mellanstadium. Ni känner
historien om läderlappen: den sade till fåglame “jag har
vingar," och till däggdjuren “jag är då gudskelof icke
någon fågel.“ De moderata blicka än ut emot landsbygden,
valmännen, som önska den ihärdiga striden för de
demokratiska principerna, och till dem säger moderationen: “Vi äro
som bekant venstermän“, men så vänder den hastigt
huf-vudet, blinkar åt de nationalliberala och säger: “Vi äro då
gudskelof icke radikala. “ Kort sagdt, de moderata äro för
tillfallet ofantligt fina politici, om blott de nu få något för
all sin klokskap, och det icke går som vid förra alliansert
der högern har bibehållit hela fördelen.
Äfven medlemmar af den radikala gruppen ha blifvit
nämnda som ministerämnen; Berg har figurerat på flera
ministerlistor, men det är ju, när allt kommer omkring, icke
stadssqallret som bildar ministérer. Partiet sjelf närer också
knappast någon illusion i denna riktning; åtminstone har
man icke märkt det ringaste af att det inrättat sitt
uppträdande efter en sådan eventualitet.
Ett är gifvet, och det är, att vi under Estrup skridit
långt framåt i liberalism, i kärlek till friheten. I sitt
föredrag om Henrik Ibsen berättade d:r Georg Brandes, att
Ibsen var så glad åt Ryssland: “Sikken et brillant tyranni
— hade skalden sagt till Brandes — Gud bevares, hvor det
strammer friheden op; det er et dejligt barbarisk land, dette
Rusland, det er jo snart det eneste sted, hvor nogen vil
offre lidt for friheden. “ Af samma skäl har Estrup-Scavenius
aflat mycken frihetskänsla. Man har till allra sist icke
något horn i sidan mot vår unga författning, som våra fader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
