Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikt och sanning i operan ”Nordens Stjerna”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omfattades såsom ett bålverk mot den nya tiden. Vi våga derför
säga, att der trots alla historiska oegentligheter i detalj dock är
verklig historisk anda i Nordens Stjerna, ty man känner sigansigte
mot ansigte med en allt betvingande personlighet, öfver hvilken hans
nation skall i alla tider känna stolthet. Det var en period i nyare
tider, då det hette att czar Peter ingenting annat var än en
half-vilde, en barbar, en tyrann, som hela sitt lif igenom var sjuklig,
halft vansinnig, och som af slavofilerna särskildt gjorts till föremål
för den tillvitelsen, att han undergräft den organiska nationela
utvecklingen och att han ledt Rysslands öden in i falska banor. Den
samvetsgranna och tendenslösa specialforskningen har dock kommit
till andra åsigter.
När vid invigningshögtidligheterna af Petersmonumentet under
Katarina II:s tid den officierande metropoliten i oratorisk syftning
apostroferade den store hädangångne, uppmanande honom att gå
igen från de döda och taga sin skapelse i betraktande, då skall en
af funktionärerna hafva utbrustit: ”Hvarför åkalla honom! Komme
Peter igen, då ginge det oss.illa!” Denna oblidkeliga stränghet, som
han visade mot andra, iakttog han framför allt mot sig sjelf. De
ögonblick af hvila, som statsgöromålen kunde lemna honom, använde
han vanligen på pröfning af matematiska instrument, tekniska
verktyg och dylikt. Han njöt af arbetet och han visste att uppskatta
tiden. Czarerna före honom hade, i brist på annan sysselsättning,
egnat sig åt att bedja och fasta, att betrakta hoQuvelerarnes arbeten,
att roa sig med hofnarrarnes upptåg, eller att helt enkelt vegetera
i palatsets stillhet. Huru annorlunda czar Peter, som stod upp kl.
4 om morgonen, för att genast taga befattning med statens afiärer,
kl. 6 med amiralitetets o. s. v. hela dagen igenom. Af praktkärlek,
af egentlig njutningslystnad fans hos Peter intet spår. Han reste
helst omkring på en simpel tvåhjulig kärra och vid högtidliga
tillfallen hyrde han sig en praktvagn af någon bland sina funktionärer.
Den yttre ståten af herskarvärdigheten föraktade han; en fursterolls
styfva grandezza var för honom obekant; han älskade det naivt
barnsliga, det burleska. Och med hans jernnatur var det förenligt att
efter en då och då i dryckeslag genomvakad natt — sådan vi se
honom naturtroget skildrad i andra akten af ”Nordens Stjerna” — kunna
på morgonen åter sitta vid sitt arbete, liksom om ingenting passerat.
Det skulle glädja oss, om vi kunnat i den korta framställning,
som här varit nödig, gifva våra läsare någon idé om den nyare
forskningens resultat i fråga om hufvudpersonen i den opera som
de flesta med nöje hört och sett. Numera födas inga sådana
naturer som han, och äfven om de föddes skulle de svårligen få tillfälle
att göra sig gällande. Den menskliga utvecklingen har slagit inpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
