Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från 1882 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifve sin afsigt tillkänna för kyrkoherden i den församling
han tillhör; (uppgifve ock det trossamfund, till hvilket han
vill öfvergå).“
I sammanhang härmed ville han, "att i § 1 som
medgif-ver åt “bekännare af annan kristen troslära än den ev.
lutherska" rätt att med konungens begifvande bilda särskild
forsamling, ordet “kristen" måtte utgå. Samma ord ville
han hafva borttaget i § 14, som nu säger, att “med de
undanlag som af grundlag och gällande författning föranledas,
skall skiljaktighet i kristen trosbekännelse ej medföra någon
olikhet i svenska medborgares rättigheter och skyldigheter*.
Dessutom hade hr Arnoldsson, som sagdt, väckt tvänne
andra motioner, hvilka rätt nära anslöto sig till den första.
Den ena gälde en ändring i dissenterlagen, den andra en*
grundlagsändring.
Dissenterlagen af 1863 har följande stadgande:
“Innehar den, som till utträde ur svenska kyrkan sig
anmält, offentlig tjenst; varde han derifrån skild, der ej
tjensten är af beskaffenhet, att han utan afseende å sin
trosbekännelse kunnat till den samma nämnas samt
konungen eller den myndighet, som eger att tjensten tillsätta,
iinner skäligt att honom dervid bibehålla/
Motionären ville af detta stadgande borttaga senare
delen, från orden “samt konungen".
Det förslag till ändring i grundlagen, som af hr
Amolds-son väckts, afsåg att ur § 28, mom. 1 Regeringsformen
ordet kristen på ett ställe skulle utgå, hvarigenom konungen
blifvit berättigad (som han nu ej är) att till andra ämbeten
an statsråds- och kyrkliga nämna äfven personer, hvilka ej
bekänna kristen troslära.
Af de tre motionerna remitterades de tvänne första till
lagutskottet, den sista till konstitutionsutskottet. Då den
första motionen, som vi redan betonat, är att räkna som
den ojemförligt vigtigaste, vilja vi egna det återstående af
denna uppsats åt en liten framställning af dess öden inom
utskott och kamrar; beträffande de tvänne andra nämna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
