Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från 1882 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätt arbeta på att undergräfva religionen, visst icke stan
när de vunnit* det mål, som nu är synligt, utan att de vilja
gå ännu längre. Hela vår samhällsbyggnad hvilar, efter
mitt sätt att se, på en religiös grund; och när man rifvit
den, så börjar man också rifva det öfriga, tills man
slutligen kommit derhän, att man fordrar hela samhällets
upplösning under påstående, att vi icke skola hafva några
lagar, utan enhvar sjelf bestämma öfver sitt handlingssätt.
Kanhända kommer den dagen; men jag hoppas,’att det icke
skall inträffa i min tid; jag skulle icke vilja lefva i ett
samhälle, der det vore öfverlemnadt i hvars och ens fria skön
att handla huru som helst, utan inskränkning af lagar eller
stadganden i något hänseende."
Detta yttrande visar en skäligen djerf ståndpunkt till
religionen. “Antagit en viss religion att gälla för statens
alla medlemmar" detta låter ju mycket bra, men icke lärer
någon i ringaste mån religiös person gilla det.
Och den vackra satsen: “I måsten ändra edra åsigterw
o. s. v. Skada bara att någon dylik åsigt aldrig blifvit
fram-stäld, alla dessa positivister, sanningssökare och hvad de
nu må heta begära ju blott att få ha sin åsigt och slippa
att officielt hyckla en annan. Beträffande den anarki, som
talaren hotfullt förespår, så må väl detta, om något, kunna
kallas att måla den onde på väggen. Talaren kan ju, om han
vill vara konseqvent, ej vara belåten med mindre, än att
alla, som ej vilja bekänna den rena ev. läran, om icke
halshuggas, så åtminstone sändas i landsflykt.
Det är ledsamt, att se en så betydande förmåga som
hr L. O. Larssons nötas ut på sammansättande af slika
grofva sofismer. Dock, det är sant, han lägger också an
på qvickheter, vi skola anföra den, hvarmed han slutar sitt
anförande:
“Jag får säga, att det vore mycket smärtsamt, om man
genom afslag å motionen möjligen komme derhän, att
motionären icke kunde qvarblifva i sitt fädernesland, utan att
han och någon med honom liktänkande nödgas resa samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
