Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I tegel, i lera och på duk. Blick på vår nutidskonst af Claudius (non Marcellus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen gör sig möda att eftersöka det. Att det icke luktar
godt, det är visst. Sådant har händt på sjelfva
Sture-gatan, den mest aristokratiska af alla ny-aristokratiska
Ladugårdslandsgator, med sin nedre del djupt rotad i
forntiden, d. v. s. i Stockholms djupaste dy- och träskmark.
Ingen faster sig vid sådan småsak ... Litet stank... hvad
gör det? Så komma fråssan och nervfebrame och de
många krämporna. Då tittar man kanske på tapeterna,
rif-ver af en liten bit bak om kakelugnen, den fina
kakelugnen, som leker salongspisel och prunkar med spegel, och
man skickar pappersbiten till hr Werner Cronqvist, och så
byter man om tapeter kanske, hvilket hr Kåberg på det
lifligaste tillråder, och mår åter lika illa. Dör man, så kan
det icke hjelpas. Det sker bara en gång, och man har
naturligtvis lifassurans — hypotiserad.
Det der är en tafla, åtminstone ett litet utkast,
något vårdslöst, “sjelfsvåldigt" skulle Dagligt Allehanda säga,
men tecknadt bit för bit efter verkligheten. Den nya tiden
måste gå fram, och vi följa med, glädjande oss åt
framstegen, om också lidande af olägenheterna, men väl vetande,
att det gått så till, århundrade efter århundrade, om också
icke med samma ilfart som nu, då det nittonde
århundradet raskar på för att komma till ändan.
Små trähus, päronträd och blommor funnos en gång
också vid Drottninggatan och Fredsgatan, till och med inne
i “sta’n“, och svinstior saknades visst icke, och der
Hamngatan nu skär Regeringsgatan, der var betesmark en gång.
Sådant täcker man öfver med stora stenhus och så låter
man “ kommunalvälten “, som bara är en filial af
“universalvälten", gå öfver den nya Adam, Mac-adam, och
nivellerin-gen sträcker sig ända ut till Lill-Jans, midt i naturens
sköte, det som var naturens sköte och nu tillhör
bygg-mästarne X., Y. och Z.
Det är naturligt, det shall så gå. I andra stora
städer har det gått på samma sätt. Lefve byggnadskonsten!
. .. Ack, förlåt, jag sade konst, men “byggeraschet“, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
