Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I tegel, i lera och på duk. Blick på vår nutidskonst af Claudius (non Marcellus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dardel var hofman och hade varit krigsman, men, som
sagdt, derjemte glad tecknare och, hvad vigtigare var, en
verklig konstnärsnatur, en som varmt älskar konsten och
känner hjertligt deltagande för konstnärerna. Icke rådde
han för att han sattes till ett embete, der han egde ensam
beslutande rätt i ett ämne som han omöjligt kunde rätt
förstå. Han ville icke göra sin kunglige vän och gynnare
emot, och då kung Karl hade sagt: Nu har du varit
mi-litär-attaché, nu skall du bli öfverintendent — så gick det
icke för sig att göra invändningar. Men om man känner
hr Dardel, så vet man nog, att han sjelf erfor en mindre
behaglig känsla. Han är, säga alla som hafva haft äran
att komma i beröring med honom, allt för intelligent och
allt för human för att icke sjelf många gånger hafva insett
att han kommit på orätt plats. Nu är han der icke längre.
Han har lemnat platsen med allmän aktning för sitt
konstintresse och för sitt flärdfria, älskvärda väsen. Men måtte
han hafva varit den siste icke-arkitekten på
öfverintendents-stolen!
Utnämnes Helgo Zettervall, den utmärkte arkitekten,
skref en okänd författare i denna tidskrift för ungefar ett
år sedan, till öfverintendent, så har den fosterlandsälskande
konstvännen onekligen anledning att känna sig belåten.
Deruti instämmer jag. Nu är hr Zettervall verkligen
utnämnd, och det har väckt stor belåtenhet. Något, kanske
icke så litet, bör väl den nye öfverintendenten kunna
uträtta, hvad det offentliga byggnadsväsendet vidkommer.
Med det enskilda är det kinkigare. Det beror åtminstone
icke omedelbart på öfverintendentsembetet eller kanske ens
på våra arkitekter i allmänhet. De nya enskilda husen
söka, såsom jag redan visat, hjelpa sig utan arkitekter.
“Månne icke“, sade helt nyligen en konstvän som jag
stötte, på utanför ett Ladugårdslandshus,
“öfverintendentsembetet borde ingripa på fullt allvar? Det står ju i kongl.
maj:ts förnyade instruktion af den 14 november 1879, att
öfverintendentsembetet åligger, att i afseende å byggnads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
