Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I tegel, i lera och på duk. Blick på vår nutidskonst af Claudius (non Marcellus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när af hvilken man ännu kan vänta mycket och för hvad
han redan gjort måste man hysa aktning. Nu väntar man
blott, att han skall bryta hvarje förbindelse med det
kon-ventionela.
En som otvifvelaktigt redan brutit är hr Fallstedt. Hos
.honom ser man hvilken verkan sanningen i konsten kan
åstadkomma. Han har hittills icke visat annat än
porträttbyster, men fortfar han att framställa dem som de
senast utstälda, så har han en vacker framtid inom
konsten. Konstvännerna kände hr Fallstedts förmåga redan
för några år sedan. I Paris har han utstält ett och annat,
men det har kanske behöfts landsmanskapet för att der
särskildt uppmärksamma honom. Man har der mycket i
samma väg att se, och den nyare franska
bildhuggarekonsten har utmärkta arbeten i träffande karakteristik och fulla
af det verkliga lif som nutiden önskar finna i konsten. Det
är också deraf hr Fallstedt dragit nytta, och i vårt land
har har hans senaste utställningar väckt stort uppseende,
Efter ett högst anmärkningsvärdt arabhufvud på
Konstföreningen i Stockholm, var det i synnerhet professorn,
grefve G. v. Rosens porträttbyst på utställningen i
Göteborg som framkallade beundran hos allmänheten och vann
det varmaste erkännande af mycket fordrande konstälskare.
Hr Fallstedt visade flera byster på fjolårets utställning i
Göteborg, alla i samma liffulla säkerhet. Den minst
lyckade var kanske målaren, frih. G. v. Gederströms, men
äfven den bar vittne om förmåga att karakterisera. Så kom
en utställning i mars detta år i Föreningen för nqrdisk
konst i Stockholm af en hel mängd porträtt af personer,
de flesta göteborgare, men kända äfven här. Man stod
slagen af häpnad, till och med af hänryckning.
Hvarför? Hade man aldrig förr sett vackra
porträttbyster? Visserligan, men nu var det icke fråga om vackra,
utan om sanna, om så utomordentligt sanna, att man tyckte
sig se dem lefva. Den yttre porträttlikheten var
åter-gifven med en förvånande träffsäkerhet, men i detta yttre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
