Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om realism. Några synpunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Prosa är
Dock menskolifvets grundval och dess kärna,
En formation utaf granit, den äldsta,
Den refbensbyggnad, hvarkring jorden satt sig,
Som sammanhåller hennes dolda djup
Och bär, på bergfast rustning, opp de yngre,
De lösare jordhvarfven, och bland dem
Förnämligast de grönskande, de rika,
Der dikten anlagt sina blomrabatter,
Och näktergalar slå i lundens kronor,
Och ros och lilja dofta vid dess fot. —
Jag älskar prosan, lifvets verklighet,
[Trformationen utaf tingens väsen,
Och ofta lägger jag med flit i dikten
En bit granitberg, för att hålla samman
Den lösa grund, som rimmen spela på.
Ty prosa är likväl förstånd och klarhet,
Som ordna allt och sammanhålla verlden,
Den yttre som den inre, i sin ban.
Hon sväfvar ej i luften, utan står
Med senfull fot på säker jord och blickar
Väl utan längtan, men ej utan hopp,
Med jerngrå ögon till sin himmel opp!”
Rådet är gifvet, behöfva vi säga det, af en ledamot af
Svenska Akademien, den tiden, då realismen, den forhatade,
den afundade, kämpade sig till ett berättigande, som den
borde ega obestridt, emedan den eger det — af naturen.
August Strindberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
