Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Den politiska pånyttfödelsens afspegling inom tidskriftsliteraturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Piemont var intill 1848 måhända den stat i Italien,,
som styrdes med den största despotismen; undervisningen låg’
i jesuiternas händer, hvilka voro de herskande äfven vid
hofvet. Ingen tryckfrihet existerade, en stor försagdhet var
rådande, tusen försigtighetsmått mot allt, hvad nyheter
hette, vidtogos, den enda röst, hvartill man lyssnade, var
Gazzetta Fiemontesés, der Felice Romani, kritikern och
författaren af texterna i Vincenzo Bellinis förnämsta operor,
i följetongen behandlade de böcker, som utgåfvos inom de
kungliga staterna. Felice Romani var en man med god
smak.och god omdömesförmåga samt tillräckligt oberoende;
hans omdöme i literära ämnen var derför i Piemont af
stor betydelse. Men att höra ljudet af denna enda klocka
blef i längden tröttsamt. Någon synnerlig omvexling erbjöd
ej heller den hederlige abbé Ponza, en ringa skollärare,
som fallit på idén att gifva piemontesarne undervisning i
språket, i synnerhet dess grammatik, hvilket han på ett
högligen pedantiskt sätt gjorde i en liten tidning, hvars
namn var L’Annotare Piemontese.
Nu framträdde Angelo Brofferio, en liflig natur,
advokat, talare, folktribun och demagog, författare af flera
skådespel, hvaraf det, som bär titeln “I due cugini" (de två
kusinerna), är ganska lyckadt, samt af åtskilliga ganska
vackra poem på piomentesiska dialekten, hvilka blifvit
populära i Piemont hufvudsakligen på grund af sin
satiriska hållning och sina politiska anspelningar, Brofferio
erhöll tillstånd att utgifva en tidskrift, II Messagiero
To-rinese, der kritiken sköttes med en viss skärpa mt^i med
en liflighet, som småningom väckte de piemontesiska
lynnena ur den sömn, hvari de förut befunno sig. Men
Brofferio skötte nästan ensam sin tidskrift; han hade större
popularitet än anseende och man läste honom mer, än man
lyssnade till honom; då dessutom tonen i hans literära
polemiker ofta var allt utom hofsam, stötte han många för
hufvudet och stod slutligen ganska isolerad. Två
illustrerade tidskrifter, den ena med ett uselt tryck, den andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
