Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Den politiska pånyttfödelsens afspegling inom tidskriftsliteraturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föregående seklet. Rousseau och Diderot i Frankrike,
Les-sing, Goethe, Biirger och Schiller i Tyskland hade
befrämjat den. Studiet af Shakespeare hade i början inspirerat
den romantiska skolan i Tyskland; romantikens
framträdande ånyo i Ossians sånger, Walter Scotts romaner och
Byrons poemer samt den uppmärksamhet, man vid den
liden började egna folkets sånger, ballader och legender
hade upplifvat ej blott folkets fantasi utan äfven
skriftstäl-larnes kallare inbillningskraft. I Italien började romantiken
slå larm förr än i Frankrike; Alessandro Manzoni och hans
vänner, markis Ermes Visconti, Guglielmo Berchet, Silvio
Pellico och Piero Maroncelli inledde kriget mot reglerna,
retoriken, pedanteriet, den klassiska stelheten. Gonciliatore
blef valplatsen; Manzoni skref ej sjelf i den, men var själen
i det frispråkiga medarbetarsällskapet; Manzoni lemnade
föredömet i sina båda romantiska tragedier, “Gonte di
Gar-magnola" och “Adelchi", hvilka af Goethe erhöllo de
största loford och till ^n del voro föregångare till den
revolution inom den franska literaturen, som började med
Alexandre Dumas den äldres och Victor Hugos historiska
skådespel. Om än Gonciliatore var kortlifvad, blifver dess
betydelse i vårt århundrades allmänna ^och literära historia
mycket stor. Österrike förutsåg, att en frihet skulle hafva
kräft andra, och afhögg derför det träd, som skulle kunna
en gång blifva besvärligt nog; men det insåg ej, att trädet
under sin korta lifsperiod redan satt frukt; den literära
romantiken blef synonym med liberalism; nästan alla
romanförfattare blefvo liberala och hela den nya generationen
i Italien uppväxte med romantiska idéer.
Efter 1830 utvidgade Bicoglitore och Bivista Europea,
som med heder utga.fs i Milano till 1847, idéepna- i de
lom-bardiska hjernorna, behandlade med allvar och med den
större frihet, de åtnjöto, de intressantaste och vigtigaste
historiska, literära, pedagogiska och ekonomiska frågor, och
understöddes beundransvärdt vid dessa sistnämnda af en
annan mycket anmärkningsvärd tidskrift, Gli Annali di
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
