Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den irländska frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och då så mycket missförstånd rörande hela frågan råder
i utlandet, måste jag framställa några anmärkningar i ämnet
och göra en så fördomsfri återblick som möjligt på de äldre
tiderna. I en sådan återblick ligger nyckeln till en riktig
uppfattning af svårigheterna så till vida, som det till en del
var i dessa tider som det väldiga utsäde af irländskt hat
till. England såddes, hvilket nu bär frukt hundrafaldt. Detta
olyckliga land tyckes i sanning, likasom ett Ryssland i smått,
vara uppfyldt af hemliga sällskap och upprördt af
revolutionära idéer. Orsaken till allt detta, säga de irländska
agitatorerna, är vanstyrelse å Englands sida, och de fordra
högljudt en inhemsk styrelse (home rule) för Irland, d. v. s.
antingen fullkomlig sjelfständighet eller åtminstone en särskild
styrelse, hvilken blott skall erkänna den engelska drottningens
länshöghet (suzeränitet). England förkastar blotta tanken
på en sådan inhemsk styrelse och förklarar, att irländarne
äro alltför hetsiga för att styra sig sjelfva, och att en
ytterlig anarki och oreda skulle komma att råda efter
skils-messan likasom före de båda rikenas förening. Det står
illa nog till nu, mena engelsmännen, det skulle blifva tio
gånger värre om Irland blefve sjelfständigt. Vi veta, hvad
det irländska parlamentet, som man nu så högljudt ropar
på, liknade, då det ännu existerade, en korrumperad,
bullersam, ologisk och icke alldeles respektabel församling,
som ej var långt ifrån att förverkliga den irländska
folksagan om kattorna i Kilkenny, hvilka slogos till dess
ingenting fanns qvar af de båda kämparne mer än svansen.
Dess medlemmar grälade och stredo sins emellan och
lem-nade landets angelägenheter vind för våg. Erfarenheten
har gifvit England rätt att påstå, att Irland aldrig skulle
kunna styra sig sjelft, och att frukta, att om vi upphörde
att taga vård om detsamma, någon annan nation skulle
taga det i besittning och vi sålunda få en fiende nära våra
kuster. I allt annat äro engelsmännen oense med hänsyn
till Irlands styrelse; men’ i en punkt mötas de alla, nämligen
att det förenade konungariket Storbritannien måste förblifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
