Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den irländska frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
männens ögon ifråga om deras verkliga syften. Irländarne
äro nästan mer än något annat folk fästade vid och blindt
tillgifna sina gamla bruk och traditioner. Ur stånd att skilja
mellan sannt och falskt äro de alltid redo att lyssna till dem,
hvilka för dem framställa deras närvarande tillstånd såsom
odrägligt. Inlärde att betrakta alla egare af jord inom
landet såsom främlingar och förtryckare, måste de betrakta
med misstroende och ovilja allt hvad som är en följd af
denna eganderätt. Man lät derför inga eftergifter
tillfredsställa dem; man lät dém se, att hvarje förbättring och
hvarje förändring måste vara bygd på stränghet och förtryck.
De lägre klassernas grofva okunnighet, som upprätthålles
genom den katolska tron, i förening med den fullständiga
bristen på omdöme, är hvad som låter agitatorer skjuta upp
som svampar på den irländska jorden. Men det är denna
evinnerliga agitation som hindrar folket att med flit och
energi sträfva att uppnå något verkligen praktiskt godt.
De genom landakten af 1870 införda reformerna gjorde
derför icke slut på missnöjet eller agitationen. Den
tillfredsställde icke ett folk, som betraktade hela landet såsom en
egendom, hvilken orättvist afhändts det. Ehuru detta
otvifvelaktigt skedde för århundraden sedan, gifver detta
dem icke, såsom de tro, rättighet att icke betala något
arrende till de nuvarande egarne. Emellertid upplöstes
parlamentet, allmänna val egde rum, och den irländske
agitatorn, vanligen en man utan samhällsställning, med
ingenting att vinna och ingenting att förlora, reste fram
och tillbaka i landet, hållande sina brandtal och derigenom
vinnande de lägre klassernas gunst, hvilka utgjorde flertalet
af valmännen. Hat och våld mot godsegaren inskärptes
såsom den patriotiske förpaktarens första pligt, och ropen
om “bly“, “lotter af bly“, att “skjuta ned dem“, att “döda
oh yran “ voro de ekon, som svarade på dessa
platform-talares ord. Ett stort antal af dessa “patrioter" i sin egen
tanke skickades till Westminster och bildade en stark
partigrupp inom underhuset. I spetsen för dem stod mr Parnell,
Ur Dagens Krönika. V. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
