Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den irländska frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
politiken. Detta var Irlands svar på Englands välvilliga
tillmötesgående! En rysning af fasa genomfor England,
och snart parade sig dermed en vämjelse vid Irland och
allt irländskt. Äfven några af de respektabla klasserna i
Irland höjde ett skri af ovilja mot brottet och mot den
tanken, att landet sympatiserade med mördarne; men med
undantag af protester och ord gjorde äfven dessa ingenting.
Och måhända är ingenting bättre egnadt att visa, huru
fullproppadt Irland är med hemliga sällskap, än det faktum,
att mördarne kommo undan från skådeplatsen för sitt brott
utan att oroas, ehuru det var på ljusa dagen och hopar af
folk funnos i närheten, och att man sedermera ingenting
hört af dem, trots de uttofvade belöningarna och trots
försöken af polisen, inom hela riket att upptäcka deras
tillhåll. England tröttnade nu på att visa en fruktlös
godmodighet mot Irland, och den allmänna meningen fordrade
en sträng bill till undertryckande af brott i Irland, lika
mycket på hvad sätt. En akt antogs, som var nästan lika
så sträng som krigslagen. Den gaf nämligen tre domare
absolut auktoritet vid irländska domstolar och dispenserade
från jurysystemet i alla de distrikt, der lugnet var stördt;
emedan det hade visat sig, att ingen irländsk jury förklarar
en fånge skyldig, äfven om han föres inför domstolen med
blodiga händer. Att döda en engelsman eller en, som
underkastat sig engelska väldet, var i deras ögon en
förtjenst-full handling. I närvarande stund tillämpas denna akt, och
det är att hoppas, att den skall göra slut på de agrariska
brotten, hvilka hittills ostraffadt begåtts och hvilka äro en
skam för Irland, samt uppväckt hat och förakt för systerön.
Det är icke på detta sätt fred och ömsesidig välvilja kan
främjas. Den irländska frågans lösning synas vi icke vara
närmare än vi voro förut, oaktadt så mycken omtanke, så
mycken värderik tid som egnats deråt af engelske statsmän.
Det bästa vi kunna hoppas, är, att irländarne sjelfva skola
tröttna vid det närvarande tillståndet och inse, att, trots de
utopier agitatorerne hålla framför deras ögon, de dagligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
