Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bernhard von Beskow om Tegnér m. fl. uttalanden i bref till landshöfdingen frih. Fr. Ridderstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina hjeltar. Måtte Frithjofs bard ännu länge få anföra
chorsångerna till dess lif! Han är den omistligaste svensk,
jag i detta ögonblick känner. Få äro väl, som inse, huru
mycket hans snille kan skapa och sammanhålla i det stora
hela; men jag hoppas att försynen, som ser bättre än sina
jordiska representanter, skänker honom kraft och håg, att
verka ännu någon tid för sitt fosterland. Jordiska
missöden och sjukdom och armod anlita väl hans själsstyrka,
men han måtte deraf hafva tillräckligt, för att ej blifva
försatt ur den jemnvigt som fordras till uppfyllande af hans
vigtiga bestämmelse.
Efter denna apostrof till författaren af “Axel“, borde
jag ej bifoga, hvad min enfaldiga sångmö, i första känslan
af heimes himmelska systers senast anslagna toner, vågat
framstamma till hennes lof*. Jag gör det dock för att
*Vid läsningen af Tegnérs romans ”Axel”.
En ijerran främling lik, som tröttad hinner
Till grafven, der Pompeji uppväckt står,
Och ibland tempel, torg och vårdar finner
Ett romarlif, en utdöd andes spår:
Så hamnar själen vid de forntidsstränder,
Dem du har upptäckt bort i tidens haf,
Och der du vårdar med de vigda händer
Den glömda flamman på vår storhets graf.
Ej mer, som förr, vid slutade bedrifter
Stängs ättens chor och nyckeln muras in;
Två äro nycklarne till nordens griftert
Den ena dödens och den andra din.
Hur hjertat slår vid ”3tore kungens” minne!
Hans bild en fåvisk tid utplånat har;
Men dragen stå i sångarns hjerta inne
Som på ett guldmynt från hans egna dar.
Hur underbart för dagens kloka hjernor
Står hjelten bland sin kyllerklädda flock,
Som fästade på himlen sina stjernor
Och bar blott dam och krutrök på sin rock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
