Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya bidrag till H. C. Andersens karakteristik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland Andersens idéela talanger är hans förmåga som
uppläsare af sina egna alster temligen allmänt bekant.
Dock torde det vara en nyhet i karakteristiken, att han
redan som helt ung alltid gicL med ett manuskript i fick’an
och alltid var färdig att uppläsa det samma. Det
märkvärdigaste är, att han visste huruledes dessa uppläsningar
voro för åtskilliga af hans bekanta en plåga, men att han
dock icke kunde förmå sig att upphöra dermed. Han
försökte sig till och med för en af sina allvarsamma lärare,
L. G. Muller, som då efter någon tids erfarenhet företog sig
att berätta en historia, lydande ungefär på följande sätt:
“Det var en gång en rysk adelsman, som sysselsatte sig
med att skrifva vers och berättelser, hvilka han uppläste
för sina vänner och bekanta, och omsider blef han till en
sådan leda för dem, att de skydde hans sällskap. En dag,
då han just hade någonting färdigt, satt han ensam;
modstulen utbrast han: “Jag skulle i detta ögonblick vara glad
öfver hvilken åhörare som helst, om det äfven vore sjelfva
fan“. Denne infann sig ögonblickligen och ett kontrakt
upprättades, enligt hvilket fan lorpligtade sig — på vanligt
vil-kor — att vara hans ständige åhörare. Uppläsningen
börjar, den onde våndas ömkligen och vill taga till flykten —
men innan historien var till ända höll sig A. för öronen
och skrek: “Åh, sluta, sluta! Jag vet ju mycket väl att
det är jag.“ — — Vid ungefär samma tid fick han från
Notarius publicus G. H. Olsen följande egendomliga
uppmuntran till sina poetiska sysselsättningar: “Det glæder mig
på den ene side, at de anvender deres tid paa vigtigere
gjenstande end poesien, men det synes ogsaa passende nu
og da, skjöndt sjelden, at poetisere for ei at komme udaf
övelse.“
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
