Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något om den politiska stämningen i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att icke vända tillbaka till Sverige förr än han sett litet
mera på närmare håll af Norges sköna land, och så gör
han en liten sväng ut i Ringerike.
Hvad det smakar!
“Men det här är bara lågland“, säga hans norska
vänner. Han har redan hunnit få sådana. “Ni måste göra
en tur till högfjällen."
Det är just hvad han sjelf tänker. Han far hem
igen, men året derpå är han åter i Norge. Han har riktigt
längtat dit. På Paris har han icke en enda tanke. Han
kunde icke förr tro det vara så vackert i Norge, så friskt,
så tilltalande både i naturen och hos folket. Han måste dit
igen, och han kommer dit. Han sträfvar genom hela
Telemarken, gör bekantskaper till höger och venster, med fjäll,
sjöar och forsar och med norrmän först och främst, norske
män och norska qvinnor.
“De äro så styfva, de der norrmännen*} har han hört en
och annan svensk säga, många kanske, men sådana svenskar
som aldrig rest i Norge. “De äro så norsk-norska.“
Det är så man talar, dä man sjelf icke ransakat
förhållandena. Det är så man målar, då man icke studerat
naturen. Det är så den blinde dömer om färgen.
Om man sjelf undersöker, ärligt studerar och låter
verkligheten öppna ögonen på sig, kommer man till helt
annan åsigt.
Den svensk som med öppna ögon reser i Norge, finner
norrmännen helt annorlunda än de utmålats för honom.
Han finner dem fosterlandskära, fosterlandsstolta till
och med, men det är en loflig kärlek och en berättigad
stolthet, hvilka icke stå i vägen för det vänliga umgänget
med svensken och icke hindra erkännandet, att föreningen
med Sverige är en välsignad sak, lika kär för Norge som
för vårt land.
Matlusten kommer under det man äter, säger ett
franskt ordspråk i svensk öfversättning; ju mer man lär
känna af Norge, dess mera vill man ytterligare lära känna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
