Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något om den politiska stämningen i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är ett godt tidens tecken, att af de 1,700 sistlidet år
voro 78 svenskar eller åtminstone i Sverige boende personer,
visserligen icke mycket, men kanske dock en god början,
och bland dessa 78 räknades 14 fruntimmer. Måtte deras
antal snart tiodubblas! Bättre användas sällan fyra kronor
om året; högre äro icke afgifterna.
Alla dessa medlemmar af turistföreningen gå väl icke
till fots, men ett mycket stort antal gör det, och det är i
synnerhet detta sätt att fardas i Norge som må i främsta
rummet anbefallas våra egna landsmän, dels för det förråd
af helsa som under sådana vandringar i fjälltrakter
inlägges i menniskokroppen och som kan komma väl till pass
under följande vinter, i synnerhet om det är en vinter med
storstadslif, med nattvak under arbete eller nöjen, och
sannolikt uppväger all sjukgymnastik, vare sig manuel eller
mediko-mekanisk; dels för det oskattbara nöje som sjelfva
vistandet i fjällen, bland alla de olika personer man der
träffar, förskaffar “turisten"; dels och allramest för allt hvad
han eller hon under umgänget med de norska reskamraterna
måste lära sig om landets egna förhållanden. Man må
veta, att dessa kamrater tillhöra många yrken, naturligtvis
dock mest af de bildade klasserna: studenter, professorer,
statens tjenstemän, konstnärer, köpmän, slöjdidkare m. fl.,
från alla trakter af landet.
Det är visserligen ungdomen som i främsta rummet
gör dessa sommarfarder, men äfven personer af ganska
framskriden ålder deltaga ofta i långa fotresor. Uppe i
Telemarken träffade jag förliden sommar ett
fotvandrings-sällskap, hvars äldsta medlem var nära 70 år, under det
att den yngste väl icke hunnit mycket öfver 20, och efter
tre veckors, ej sällan ganska mödosam vandring gick den
gamle lika rak1 med sin rejisel på ryggen, stämde lika
kraftigt in i den sång, som de yngre togo upp, och hans
steg voro lika raska och lätta, när sällskapet en vacker dag
kommit ned från Bolkesjö och vandrade in i Kongsberg,
der det upplöste sig. Fruntimmer funnos äfven i den norska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
