Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något om den politiska stämningen i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och det kan hända, hvilket i Norge, der partierna stå så
skarpt mot hvarandra, måste under andra förhållanden ’
vara bra sällsynt, att högerman och vensterman vandra
helt fredligt vid hvarandras sida under gemensam njutning
af turistlifvets behag, och detta utan att det just är
venster-mannen som låter pruta med sina åsigter.
Men det tyckes vara blott under inflytande af fjälluften
som höger och venster kunna nalkas hvarandra. För öfrigt äro
de oförenlige, och det är i synnerhet stad och land som stå
mot hvarandra — alldeles som hos oss.
Det stora flertalet af Norges folk utgöres af allmogen,
den kanske icke så snabbtänkande, men ganska djupt och
säkert reflekterande jordbrukarklassen, som visst icke saknar
skolbildning och är van att i allt sitt görande gå grundligt
till väga. Denna jordbrukarklass — jag talar nu om
gårds-egarne, de sjelfständige norske landtbrukarne — är egentligen
ganska aristokratisk och har kanske varit konungsk, men
ständigt och framför allt sjelfständig och tål icke det ringaste
intrång i sina rättigheter. Det är denna, om sin sjelfständighet
ytterst aktsamma klass som tillsätter valmännen, hvilka utse
just de stortingsmän som nu utgöra flertalet af Norges
riksdag, och som äro både för sjelfrådiga och för upplysta
för att låta förleda sig af “agitatorer" med egennyttiga
afsigter. Om det fmnes någon som ännu envisas att
hålla fast vid den föreställningen, att beslutet af den 9
juni 1880 skulle vara en följd af “agitation" från några
ärelystne folkförledare, så borde han, så vida han verkligen
vill lära känna sanningen, icke underlåta att helsa på här
och der i de norska bondgårdarne samt att för öfrigt söka
komma i tal med så många personer af allmogen som
möjligt.
Om det också skulle vara af endast bondaristokratisk
styfsinthet, som det stora flertalet i Norge håller fast vid
stortingsbeslutet, så borde detta dock ingifva regeringen
tanken på att ej spänna bågen för högt; men det torde
nog ligga en bättre bevekelsegrund under den “kompakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
