Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något om den politiska stämningen i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Björnstjerne Björnson, hvilken ju framställes som den
förnämste och farligaste agitatorn, lefver hemma i Norge
eller icke, skall detta ej inverka det allra ringaste på den
stora frågans lösning. Om Sverdrup aldrig funnits, men
norska regeringen handlat som hon nu handlar, hade
motståndet hos nationen varit alldeles detsamma som nu.
Valen till det nya stortinget skola otvifvelaktigt
bekräfta hvad väl redan förut borde hafva visats, att det
storting som senast afgått handlat helt och hållet i
öfverens-stämmelse med nationens önskningar. Skulle, det hvarje
vän af föreningen måste önska afvärjdt, den n. v. norska
ministeren likväl sitta qvar och trotsa ännu en ny
bekräftelse af folkviljan, så är det sannolikt icke så långt till
republiken i Norge. Om den saken kan man ganska lätt
på ort och ställe öfvertyga sig, och det vore väl mycket
orätt, om den som förvärfvat sig den öfvertygelsen skulle
underlåta att uttala den.
Oss svenskar tillkommer det alldeles icke att lägga
oss-i en strid, som föres endast mellan Norges riksdag och
Norges regering, men hvar och en, som älskar föreningen och
anser denna behöflig för de två skandinaviska rikenas skydd
mot yttre faror, måste djupt beklaga, om bandet mellan
dessa riken skulle slitas. Men hvems är felet? Ingalunda
beror detta på någon ovilja mot svenskarne, lika litet som
de senare borde derför hafva någon anledning att känna
sig mindre vänskapligt stämda mot norrmännen.
Det ofantligt öfvervägande flertalet i Norge, hvilket
är så talrikt, att man, utan att begå någon orättvisa mot
det högst, obetydliga mindretalet, kan kalla det för norska
nationen, står, förlitande sig på sin grundlagsenliga rätt,,
orubbligt mot rereringen och kommer aldrig att gifva vika.
Om det absoluta veto skall påtrugas norska nationen, så
gar det ganska visst med, såsom en talare sistlidet år
uttryckte sig, stormmarsch mot republiken. Ett folk
lefver icke, sade Björnson på mötet i Lilleströmmen
sommaren 1881, för att vara konungarike eller republik;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
