Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den danska politiken. Af A. Cantor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanske det hela blott taktik; ville han spara sig till
repliken, den hvari han alltid har haft sin bästa styrka?
Dagen derefter fick man veta, att det senare
alternativet var det riktiga. Esfrup, som efter hand fått en
gränslös tillit till sig sjelf, och som hade fått mod efter Monrads
första tal, inlät sig på dennes anmärkningar om
parlamentarismen och försökte sig på qvickheter genom att säga, att
då Monrad väl med parlamentarism blott menade, att
regeringen hade anslutning i. den ena kammaren, och då han
hade det i landstinget, så kunde han förmodligen i denna
punkt anse Monrad för en anhängare. Emellertid fick han
icke rätt länge lof att förblifva i denna tro. Monrad tog
ordet och förklarade att han naturligtvis ansåg det
fördelaktigast, att regeringen hade anslutning i båda kamrarne,
men då detta icke kunde låta sig göra, borde den utan
tvifvel hafva anslutning i dep mest betydande kammaren,
folketinget. Och han tillade, att det var ju icke någonting
som han stod och fann upp, utan det var i hela verlden
erkända sanningar. Tyskland gjorde väl ett undantag, men
Bismarcks särskilda ställning hade sin grund i dennes stora
förtjenster om landet, men — tillade biskopen spetsigt
under mycken munterhet — det är ju icke alla land, som på
detta sätt egna sig för kanslerspolitik.
Härmed var Monrads ståndpunkt gifven. Klart och
otvetydigt hade han stält sig på vensterns sida i krafvet på
folketingsparlamentarism, ja han har uttalat denna fordran
vida skarpare än många i venstern skulle göra.
Det vore då synd att säga, att oppositionen hos oss
saknar krafter; tvärtom, det mest framstående hos vårt folk
sluter sig mer och mer till densamma. Men allt är
för-gäfves, kabinettet stannar likväl qvar, fastän vårt land lider
djupt derunder. Hage anmärkte, att en sådan städsevarande
minister, det var egentligen intet kabinett, det var en
“konstitutionel ipstitution“, ett uttalande som framkallade myc-’
ket löje, hvarefter han tillade att i det hela var allt som
vidkom vårt statslif ju numera blott att uppfatta från en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
