Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om fågellifvet vid Upsala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sönder sitt rof genom att fästa det i en grenklyka eller
på en tagg. Trastarne åter stycka rofvet genom att gnida
det mot marken, tills det faller sönder i lagom stora
delar. De egentliga sångarne gnida sönder detsamma mot
trädens kvistar, andra fåglar fånga ej större rof, än att
det genast kan förtäras helt. Härfågeln kastar sitt byte
upp i luften och låter det falla direkt ned i svalget. En
del fåglar svälja insekter och larver med skal och hud,
andra åter rensa dem omsorgsfullt. Tallbiten tuggar
larverna, tills skinnet blir tomt, hvarefter han låter detta
falla, under det domherren biter af och sväljer en bit
i sänder. Korsnäbbarne åter, som dock stå sistnämnda
fåglar så nära, synas i regel svälja larverna hela och
endast bita sönder dem, om de äro för stora. De hålla
födan med fötterna, medan den styckas. Bland
småfåglarne är det för öfrigt endast mesarne som likna
roffåglarne deri, att de hålla sitt rof med fötterna och hacka
sönder det bit för bit. Nötväckan fäster sina funna
läckerbitar i barkspringor på trädstammar, medan hon,
vanligen sittande ofvanför med hufvudet nedåt, med sitt
starka näbb styckar sönder dem. Häri liknar henne,
egendomligt nog, nötkråkan. Vi hafva äfven sett denna fästa
föremål, som för henne varit för stora att svälja, i barken
på trädstammar och liksom nötväckan hacka sönder dem
med näbbet. Denna konst har äfven hackspetten (Picus
major) lärt sig. Han äter gärna tallfrö och brukar fästa
tallkottar på samma sätt, medan han plockar sönder dem.
Från de på slätten belägna törnsnåren vända vi åter
till skogskanten och komma till en från storskogen skild
tahdunge, bestående af små, yfviga tallar, under hvilka
spridda slån- och nyponbuskar växa. Detta är en lämplig
lokal för ärtsångaren, och han bor här i all sämja med
trädpiplärkan och bofinken. Hans vackra, ehuru ej om-
Ur djurens lif. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
