Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om fågellifvet vid Upsala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fågellifvet där inne är ej så rikt som ute i
skogskanten. Korsnäbbar draga då och då med sina på
vintern födda ungar högt skrikande fram öfver
skogstopparne.
Sångtrasten har slutat sjunga och är ifrigt sysselsatt
med att mata sina ungar. Då och då höra vi hans
högljudda varningsrop. Förmodligen är det en
plundringslysten nötskrika, som kommit in på trastens område, och
för hvilken han nu varnar sina ungar, på samma gång
han med sitt skrän söker jaga bort henne. På afstånd
höra vi en hackspett hamra på en murken trädtopp,
kungsfågelns vackra sång når oss från ett håll, talltitans
sträfva »titji-tä-tä-tä» från ett annat, och längre bort höra
vi den lille pigge tofsmesen högt ropa »kirriritt kirriritt».
Dessa sistnämnda båda mesar äro, jämte svartmesen och
kungsfågeln, barrskogens barn i ordets fulla bemärkelse.
De finnas endast i barrskog, och talltitan eller nordiska
mesen — som hon äfven kallas — är där öfver hela
vårt land den allmännaste af alla fåglar. Talltitan
förväxlas allmänt, äfven af zoologer, med kärrmesen, och
de äro också till utseendet ytterst lika hvarandra. Till
lefnadssättet skilja de sig dock mycket åt. Kärrmesen
finnes ej i barrskog, utan har sitt hem i löfskog,
trädgårdar och parker. Deras läten äro äfven helt olika,
liksom ock deras bobyggnad. Söka vi inne i barrskogen
upp talltitans bo, skola vi finna, att hon i en murken
trädstam antingen själf gjort ett hål åt sig eller
åtminstone utvidgat ett förut befintligt. Undersöka vi nu
själfva redet, skola vi finna, att det är byggdt af enbast.
Kärrmesen åter gör aldrig hål själf samt bygger sitt bo
af ull och hår. Detta oaktadt äro fåglarne till utseendet
så lika, att fransmannen de Selys I^ongchamps, som först
skilde dem åt, sedermera själf ej ansåg dem vara skilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
