Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur gärdsmygens lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom en cigarr, och så språkade vi en stund helt
förtroligt med hvarandra, medan vi blåste rökmoln på de
närgångna myggorna och lyssnade till trastarnes melodiska
toner. Det mörknade mer och mer, en uggla började
skrika, och trastarne tystnade slutligen så samtidigt, som
hade de alla varit ense om att tiden var inne:
Rödhaken slog ännu några strofer, men så tystnade äfven han,
och trött som jag var, fann äfven jag det skönt att gå
till kojs på min halmbädd inne i stugan.
Mitt gamla värdfolk var redan tidigt på morgonen
följande dag i rörelse, och vid deras stök vaknade jag.
Solen sken gladt och upplifvande in genom stugans lilla
fönster, och trastens toner från den närbelägna skogen
nådde mina ören, ehuru både fönster och dörr voro
tillslutna. Skönt fann jag det att ligga ännu en stund,
men det var svårt att motstå skogens dragningskrafter
en sådan härlig vårmorgon. För att bli i tillfälle höra
fåglarne bad jag gubben öppna fönstret. Detta var lättare
sagt än gjordt, då fönstret ej var konstrueradt för att
öppnas, men den snälle gubben ville gärna gå mina
önskningar till mötes, och hur han bände med en grof
hof-tång, fick han slutligen spikarne lösa och tog ut hela
fönstret. Jämte den friska, härliga luft, som nu med ens
strömmade in i det kvalmiga rummet, nådde en hel kör
af fågelsång mitt läger. De gamle gingo ut och jag låg
där ensam, helt och hållet upptagen af hvad jag hörde.
Midt för fönstret satt trasten på sin grantopp äfven nu,
och hans toner voro så fylliga oeh klara, att jag tyckte
mig aldrig ha hört en trast sjunga så bra. Rödhaken
kom ej långt efter, bofinkarnes drill omväxlade med
löfsångarens, göken gol, och så med ens uppstämde den
lille gärdsmygen sin underbart vackra melodi helt nära
stuguknuten. Han drog på, som hade det gällt lifvet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
