- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
61

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid Brushanarnes lekplats.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

närmade sig. Jag hade tillsagt en fiskare att komma
till platsen med en ekstock, och det var hans årtag jag
hörde. De plaskande årtagen tystnade snart, och i stället
hörde jag ett annat ljud, förorsakadt af en s. k. puls,*
med hvilken mannen stakade fram ekan genom vassen.
Snart såg jag hans långa stång höja sig, så mannen själf,
och efter en stund var han framme i det lilla klarvatten,
som skilde stranden från vassen.
Jag hade lånat ekstocken för kommande dag och var
nu nöjd med att ha den i besittning. Mannen slog sig
ned bredvid mig, fick en cigarr, och så sprakade vi en
stund om sjöfrun, underbart stora gäddor och andra
kosteliga ting, som den gamle fiskaren hade klart för
sig funnes i sjön, och som ej stodo Storsjöns
hemlighetsfulla odjur långt efter. Den gode fiskaren gick snart
hem till sitt, och jag begaf mig åt motsatt håll upp till
en gammal, ihålig ek i skogen, där jag stundom brukade
tillbringa nätterna. Denna mycket stora ek var ihålig
ända ned till marken, och dess hålighet var på ena hållet
så stor, att jag kunde ligga rak däri. Vid ekens fot
intog jag min enkla aftonmåltid, rökade några bloss,
och så kröp jag till kojs på mitt läger af grankvistar
och mossa. Med skjutväskan under hufvudet och några
grankvistar öfver mig, fann jag bädden god nog för min
på den tiden föga bortskämda kropp.
En stund låg jag vaken, lyssnande till de på ekens
undergång arbetande insekterna, hvilka tätt intill mitt
hufvud krypande, gnisslande och, som det tycktes,
hamrande arbetade på det af skogsjättens stam ännu
kvarvarande skalet. Jag tänkte på den underbara
motståndskraften hos ett sådant träd. I århundraden ha tusentals
djur lifnärt sig af dess inre och af dess löf, och dock
* En lång med en träkloss på ena ändan försedd stång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free