- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
101

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett par vårdagar på mellersta Öland.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

medan de hvila, så godt som alltid stå på ett ben. Jag
iakttog dem länge, men såg ingen af dem samtidigt
stödja på båda fötterna, när de stodo stilla.
Från hafsstranden hördes strandskatans skarpa skrik,
och liksom med en hälsning från hafvet kommo
fiskmåsar och brunhufvade skrattmåsar flygande därifrån,
gjorde en sväng inåt land, men återvände snart till
kusten.
Vid Lerkaka gård lämnade jag vägen, gick först i
nordvästlig riktning genom små löfdungar, öfver
beteshagar och fält. Efter en stund hörde jag en storspofs
skarpa hvissling norr ifrån och styrde färden däråt.
Spof-ven tystnade emellertid, och hur jag gick, träffade jag ej
på hvarken denne eller någon för honom tjänlig mark.
Tiden gick och förmiddagen var snart förbi utan att jag
funnit de för mig beskrifna sumpmarkerna. Jag började
bli trött och hungrig och gick därför fram till en gård,
där jag både fick mat och en stunds hvila. Man
berättade mig nu, att jag gått förbi ett mindre träsk, men
att mellan mig och Borgholm funnes många sådana, där
fåvittor, och andra fåglar voro talrika.
Efter en stunds hvila fortsattes färden, och det
lyckades mig finna en mellan små löfdungar belägen, rätt
stor sumpmark. På tolkarnes skrik hörde jag redan på
afstånd, att jag gått rätt och såg snart framför mig en
med starrgräs beväxt, sumpig äng. När jag steg ut på
densamma, såg jag tvenne fåglar med mycket långa,
raka näbbar och likaledes mycket långa ben lyfta ute
på ängen och komma flygande emot mig. Deras läte
var ett långdraget hvisslande eller jamande: »viiii», som
liknade vipans, men var entonigt. Detta var öländarnes
»fåvitta» (Limosa aegocephala).
När jag gick ut på ängen, blefvo fåglarne mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free