- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
120

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Hornugglans lif.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Modern slutar nämligen att värma ungarne, när de
förstfödde hunnit växa till.
På boets kant låg en hel rad af dödade åkersorkar.
På de flesta af dem var hufvudet krossadt, men för öfrigt
voro de alldeles hela och så friska, att de påtagligen alla
tagits föregående natt. Lämningar efter några andra, till
större delen uppätna sorkar af samma art, funnos äfven
i boet, men ej en fjäder tydde på att ugglorna fångat
fåglar.
På aftonen samma dag gick jag i mörkningen åter
till boet, under förhoppning att möjligen få se ugglorna
komma med mat till ungarne. De gamla fåglarne voro
äfven nu hemma, men flögo vid min ankomst därifrån.
På en hög sten helt nära granen, uti hvilken boet var
beläget, slog jag mig ned, afvaktande hvad som skulle
komma. Aftonen var tjusande. Rundt omkring mig var
marken fläckvis blå af sippor, och hvitsippornas späda
knoppar lyste här och där på tufvorna. Solen var ännu
ej nere, men dess strålar nådde mig ej i skogens dunkel.
Endast granarnes friska, gröna toppar voro upplysta, och
omkring dem dansade myggorna sin kärleksdans.
På en grantopp helt nära mig satt en rödhake och
sjöng en visa så vacker, att själfva trasten, som ej långt
därifrån hade intagit en liknande upphöjd plats, tycktes
af ren förvåning öfver den lilla rödhakens sköna konst
emellanåt tystna för att lyssna till hans toner. Det
mörknade mer och mer, horsgöken började surra uppe mot
skyn, och ett par gräsänder drogo kväkande fram öfver
skogen. Grodorna skreko rundt omkring i träsken, och
borta från Tresteua mader hördes tranorna trumpeta, ett
tecken till att de blifvit störda i sin ro, troligen af någon
fiskare, som efter slutadt arbete stakade sin farkost mot
hemmet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free