Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om korsnäbbarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
korsnäbbhane flygande och satte sig på en grangren helt
nära mig. Här lät han höra ett egendomligt lågt ljud,
som jag förut ej hört, och så hoppade han längre in på
grenen, där han doldes af den djupa snön, som betäckte
densamma. Jag förnam åter det egendomliga lätet, och
så flög den vackra fågeln sjungande därifrån.
Då haren ej kom och intet hundskall hördes, gick
jag efter drefvet in i skogen. På en skogsväg hade
hundarne tappat. Jag gick vägen fram, fann snart det
ställe, där haren hoppat af vägen, lockade på hundarne
och gick så efter på spåret. Länge dröjde det ej, förr
än hundarne började drifva, så gick drefvet bort öfver
hygget, och då jag kom dit, hade haren gått öfver, där
jag så länge stått. Jag fattade åter posto på samma
ställe, och när jag stått där en liten stund, fick jag åter
höra korsnäbben komma flygande. Han slog till på
samma gren, samma läte, som jag förut hört, upprepades
äfven denna gång, och då fågeln hade satt sig, hoppade
han in åt den yfviga grenen, lät åter höra lätet och flög
strax efteråt därifrån. Nu förstod jag, att han hade bo
i granen, och att hans besök gälde detta.
Hundarnes skall hördes doft inne ifrån skogen, jag
kunde vänta haren när som helst, och ville ej gå ifrån
min plats. Slutligen dog drefvet alldeles bort, jag stod
där länge och var just i begrepp att åter gå efter
detsamma, då min hare plötsligt vackert hoppande kom ut
på hygget. Han satte sig i skogskanten för att lyssna
efter hundarne och dröjde så en liten stund, hvarefter
han kom hoppande bort mot mig och blef fälld. Sedan
haren var skjuten, stod jag stilla en stund; mitt vackra
byte låg där dödt på snön, röken af skottet höjde sig
långsamt och drog sakta bort mot skogskanten. Allt var
tyst som i grafven. Ej ett ljud hördes, och efter en stund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
