- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
149

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om några af Atlantiska oceanens fåglar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

långt under våra fötter. Bländhvita med gulaktiga
huf-vuden stucko de bjärt af mot det upprörda, mörka hafvet.
I mindre flockar koinmo de hem från sina aflägsna
fiskevatten, men när de drogo ut, flögo de en och en.
Sannolikt samlade de sig först ute på hafvet i flock.
Den enda fågel, som tycktes trifvas tillsammans med
sulorna, var stormfågeln, och han häckade bland dem i
stor mängd. Tätt förbi oss sväfvade den ena efter den
andra af dessa orädda fåglar och tycktes nyfiket betrakta
oss, där vi stodo vid bråddjupets rand.
Våra infödda följeslagare visade sig mycket rädda för
att vi skulle störta utför branten, och när vi kröpo fram
för att se efter fåglarnes bon, kröpo de efter oss och
fattade ständigt tag i våra rockskört.
Sulorna hade af vattenväxter byggt enkla men rätt
stora bon. Fjällkanten var dock något öfverhängande
och hindrade oss tyvärr från att se hur fåglarne hade
det där nere i sitt hvardagslif.
Till våra samlingar och till museerna hemma i
Sverige önskade vi erhålla några sulor, och en af männen,
en känd fjällklättrare, hade lofvat att mot ersättning gå
ned i fjället för att fånga några exemplar. För detta
ändamål medfördes en mycket lång och grof lina, hvilken
af flere män burits dit. I ena ändan af denna lina
befann sig en ögla, och i öglan surrades nu mannen fast.
Härvid användes en smäckrare tross, och sedan allt var
färdigt fästes vid denna en helt smal lina, hvilken tjänade
som signallina.
Allt var nu klart för nedstigandet. För att hindra
den grofva linans nötning mot bergkanten fästes vid den
senare en trätrissa, i hvilken hon fick löpa. En annan
trissa — en s. k. tälja — fästes i vallen ofvanför, flere män
skötte linan, och så steg mannen djärft ut för fjällkanten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free