- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
183

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om fågellifvet vid vår halfös kuster.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

likt marken färgade släktingar lägga sig att rufva på
öppna marken. Uppe i gräset ha svärtor, bergänder,
gräsänder, stjärt- och skedänder sina bon. Storspofvar, vipor
och strandskator flyga där, ängsligt skrikande, kring sina
ägg och ungar. Dubbelbeckasinen ligger där uppe tyst i
gräset, och lika tyst promenera den svartbföstade
småsnäppan och brushanens hona omkring med sina små
ungar. Ängsknarren sköter musiken i gräset. Midt på
dagen hvilar han sig vanligen, kanske blott för att hämta
krafter till sin natten i ända knarrande serenad.
Den stora mängd af nordiska flyttfåglar, som besöka
denna lokal under sina färder till och från norden, finnes
där ej nu, och har man höstetid besökt denna strand,
skall man nu finna den jämförelsevis fågelfattig. Af en
eller annan orsak stannar dock någon enstaka nordisk fågel
utan att fortplanta sig kvar öfver sommaren på denna
omtyckta lokal, och det är därför ej omöjligt, att vi här
upptäcka representanter för sådana högnordiska arter som
t. ex. ringgåsen eller kustpiparen.
För några få decennier sedan kunde man här
iakttaga den nätta skärfläckan. Man såg henne då ofta ligga
på hafsytan eller vada på grunda ställen, under det hon
plöjde i vattnet med sitt uppböjda näbb. Sina ägg lade
hon vanligen utan bo på flytande tångbankar, och om
man nalkades häckplatsen, flög hon med hängande ben
ängsligt omkring fridstöraren och lät därunder
oupphörligt höra sitt korta »plytt, plytt, plytt». Nu mera är
denna intressanta fågel, sorgligt att säga, sällsynt på
Öland, om ens något enstaka par ännu finnes kvar.
Gå vi omkring södra udden, på hvilken fyren är
belägen, finna vi på västra sidan långgrunda skär med
steniga stränder, på hvilka tärnor och roskarlar häcka.
Flockar af grågäss beta endera på dessa med kort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free