- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
284

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storskarfven.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ytan. Det är en storskarf, och han liknar, när han flyger,
så mycket en tjädertupp, att han väl gör skäl för sitt
andra namn: hafstjäder.
Efter denna storskarf komma flera, först en, två,
så en hel flock och ytterligare flera flockar. De komma
alla från sitt välkända nattställe, Bläckhall, och de veta
tydligen hvar fisket är bäst. De flyga alla samma väg
och slå ned i sjön inne mellan holmarna.
Ett af ändamålen med min färd är att fiska, och
just där inne, dit storskarfvarne flyga, är ett bra fiskställe.
Dit skyndar följaktligen äfven jag.
Snart har jag min dörj i bottnen och drager upp ur
djupet den ena torsken efter den andra. På två, tre
hundra meters afstånd ligga storskarfvar rundt omkring
mig, och flera komma oupphörligt. De ligga så djupt i
vattnet, att knappt mer än den långa halsen synes, och
för hvarje gång de dyka, hoppa de till, så att hela
kroppen för ett ögonblick kommer öfver vattenytan. Det ser
därvid ut, som om fågeln toge fart för att snabbt komma
ned i djupet.
Vid detta dykande efter föda var det så sällan någon
af fåglarne visade sig komma upp med en fisk, att det
nästan såg ut, som om fångsten sväljdes med detsamma
under vattnet. Ty att fisket lönade sig, märktes tydligt
därpå, att fåglarnes halsar blefvo allt tjockare och
tjockare; hos en del individer syntes det på halsens sneda
form, att matstrupen var fullproppad. Dessa slutade
äfven att dyka. En stund lågo de stilla, och så flögo de,
den ena efter den andra, ut till ett kalt skär, där de
slogo sig ned i ro.
Slutligen observerade jag en af de kvarvarande
fåglarne, som låg med utsträckt hals och näbbet rakt i
vädret. Hans hals var oformligt tjock, och han hoppade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free