- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
302

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Göken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som behöfdes för att mätta den ständigt hungrige ungen.
Jag började då ge honom färskt kött, men äfven sådant
fanns ej alltid att tillgå, hvarför jag slutligen måste gripa
till med färsk sill. På sådan fanns nämligen den tiden
alltid tillgång där i skärgården, och den lilla fågeln var
nöjd med denna kost. Han åt flera stora sillar per dag.
Om jag stoppade hans ständigt öppna gap fullt med föda,
var han några minuter efteråt lika hungrig. Han blef
dock ej alltid så påpassligt matad som af sina
fosterföräldrar i naturen, hvilket visade sig därigenom, att han
under min vård utvecklade sig mycket långsammare.
Först i september började han flyga.
Denna gök visade ej det minsta tecken till den
intelligens, man eljest vanligen finner hos fåglar, som man
uppföder. Han hyllade sig ej till någon, och hela hans
varelse tycktes uppgå i ursinnig ilska. Så länge jag
stoppade mat i hans gap, flaxade han med vingarne och
såg nöjd ut, men så snart maten var slut, högg han efter
mig, och han flög ofta, argt hackande efter mina ögon,
rakt i ansiktet på mig. Han var ej rädd för någonting.
Kom en hund in i rummet, flög göken vanligen i
huf-vudet på honom, och vid flera tillfällen körde han på så
sätt till och med ut en katt. Djuren tycktes bli flata
öfver den lille gynnarens mod och dumdristighet, och de
drogo sig alltid förlägna undan.
Denna gök medfördes till Upsala. Han fick där
byta om diet och föddes med kött, hvaraf han tycktes
må lika bra. Först i oktober månad började han äta själf,
och han förtärde från denna stund vida mindre föda än
under sin utvecklingstid.
Äfven i gökens vilda tillstånd är man stundom
i tillfälle att se honom råka i raseri. Vid Grafvarne i
Bohusläns skärgård hörde jag en dag flera gökar gala

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free