- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
316

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett par dagar på Gotland.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade spetsat på de hvassa törntaggarne rundt omkring i
snåret. Föga anande fiendens närvaro flög en
brummande humla glad och belåten från blomma till blomma.
Länge hade törnskatans skarpa ögon följt henne, och
just som hon njöt som bäst af att suga en täck blommas
söta safter, kom törnskatan nedflygande från sin topp
samt högg henne med sitt skarpa näbb, och snart satt
den nyss så muntra humlan med en hvass tagg genom
sin kropp spetsad bredvid många sina kamrater på den
taggiga busken.
Tätt bredvid mig, intill en liten enbuske, satt en
gulsparf med näbbet fullt af flugor. När jag rörde på
mig, sträckte den lilla fågeln upp sitt gula hufvud,
vickade till med stjärten och såg ängsligt än på mig och
än bort till busken, hvaraf det genast blef klart för mig,
att han under dess kvistar hade sina kära små förvarade.
Något längre bort satt den mörkare honan, äfven hon
med insekter i näbbet, blickande än på mig, än på sin
ängsliga make och än på den lilla enbusken. Efter att
ha betraktat fåglarne en stund gick jag bort till enbusken,
lyfte varsamt på dess nedersta kvistar och såg där bland
mossan fåglarnes bo med fem små ungar, hvilka alla
sträckte upp sina hufvuden emot mig och gapade
efter föda.
Varsamt lät jag de små enkvistarne åter sjunka ned
öfver boet och aflägsnade mig. Gulsparfven är en liten
älsklig fågel; han är föga skygg för människan, och jag
behöfde ej gå inånga steg från boet, förr än den vackre
hanen blef lifligare, knyckte några gånger på sitt vanliga
sätt med stjärten, reste hjässans fjädrar, hoppade bort till
enbusken och kröp in till sina små. Strax därefter kom
han åter ut med näbbet tomt, och honan följde nu sin
makes exempel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free