- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
331

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fågelberg.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det ansågs, att fåglarnes antal hade tilltagit under
de senare åren, och troddes, att skjutning af fåglar var
mycket skadligt. Det hade nämligen förr i tiden varit
brukligt att skjuta fåglar i bergen, men detta hade
sedan genom lag förbjudits.
Fågelfångsten sker dels med blotta händerna och
dels, ja kanske hufvudsakligast, med så kallad flejstång
(flughåf). Detta senare fångstsätt tillgår på så sätt, att
fångstmannen, beväpnad med sin håf, hvilken är helt
liten, knappt större än att en alka nätt och jämt får rum
uti den, sätter sig på en bergafsats och med det enkla
fångstredskapet tar den ena alkan efter den andra.
Sedan bekantskapen med vår värd och hans talrika
familj var gjord och vi med hjälp af vår tolk hade språkat
med dem en stund, slogo vi oss ned på den gröna vallen
utanför deras hem. Vädret var, som alltid på Fseröarna,
mulet, men det regnade ej, och gräsvallen var torr. Hela
öns inre var beväxt med tätt gräs och jordlagret syntes
vara ganska djupt. Marken höjde sig inåt, så att den
centrala delen af ön var högst.
Fåglar syntes, hvart vi än sågo oss omkring.
Vanliga labben och småspofven voro här, som öfverallt på
Faeröarna, mycket allmänna, och dessa fåglar flögo
ständigt skrikande rundt omkring gården. Äfven
enkelbeckasinen var allmän; en sådan satte sig upprepade gånger
på stugans torftäckta tak, den enda upphöjda plats han
hade på ön, och därifrån ropade han ljudligt sitt
egendomliga »tick tack».
Vår välbekanta lilla gärdsmyg* hade äfven letat sig
väg ut till denna ö, och han var här lika pigg som alltid.
* Den på Faeröarna förekommande gärdsmygen skiljer sig
något från vår och är obetydligt större. Man har uppställt honom
som skild form under namn af Troglodytes borealis.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free