Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra gnagare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
len af lemlar, och skulle dessa stora skaror stanna kvar
på den trakt, där de födts, samt ytterligare föröka sig,
så vore hungersdöd eller pest ett ganska säkert
framtidsperspektiv.
Lemlarna trifvas för öfrigt ej tillsammans med sina
kamrater. De må vara aldrig så talrika, så finner man
dock ej mer än en familj i samma bostad. Under
fortplantningstiden har sålunda hvarje par sitt lilla område
för sig, och till och med ungarna synas blifva
bortjagade därifrån, så snart de kunna reda sig själfva. Häraf
framgår, att djuren ej kunna finna sig tillfreds, när de
blifva så talrika, att det ena paret måste uttränga det
andra. Så vidt jag har mig bekant, hafva också djuren
närmast före hvarje vandring förekommit i mycket stor mängd
på fjällplatåerna.
År 1895 försiggick den sista lemmeivandringen hos
oss. Jag var då i tillfälle att studera dessa djur uppe på
fjällplatåerna i Jämtland. De förekommo i spridda
grupper öfverallt, men dock var det endast på några få och
mycket inskränkta områden, som jag kunde iakttaga, att
vegetationen var så fullständigt uppäten af dem, som
ofvan skildrats, eller så, att det kunde vara fråga om
brist på föda. Ingenstädes såg jag djuren i täta hopar;
tvärtom. Med ett mellanrum af 20—50 meter eller mera
syntes de vara spridda öfver fjällen, och på stora vidder
märktes ännu ingen brist på bete för dem. Gräsvallarna
stodo friska och gröna, gråvidet växte frodigt i dälderna,
och den öfriga vegetationen var ej fattigare, än den
brukar vara där uppe i fjällen. Om svält för lemlarna det
året kunde det således ej vara fråga. Skulle för resten
betet möjligen- tagit slut uppe på fjällen, utbredde sig i
dalarna där nedanföre en vegetation så frisk och grön,
att djuren ej kunde ha behöft vandra längre än nedför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
