- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
382

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra gnagare.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att frukta, och hon har utan tvifvel på sitt samvete, att
detta präktiga djur alltför tidigt blifvit utträngdt från
vårt land.
Näst råttan är ekorren den mest kända af alla svenska
gnagare. Han finnes allmänt spridd öfver hela landet,
och är han okänd någonstädes, så är det endast ute på
kala slätter, exempelvis sådana som vid Falsterbo, där
åtminstone förr i tiden träd helt och hållet lära ha
saknats. Det är därifrån den gamla kända historien
förskrifver sig, att hela stadens befolkning en gång, när en
ekorre hade förirrat sig dit, föll i förvåning öfver det
okända djuret och tillkallade stadens borgmästare för att
af denne upplyste man få klart för sig, hvad det var för
ett underligt djur. Det påstås, att den gode borgmästaren
då, efter en lång fundering, skulle ha sagt: »Endera är
det ett ungt rådjur eller ock en turturdufva».
Ekorren trifs lika bra i löfskog som i barrskog, och
det’ torde vara lika öfverflödigt att här beskrifva hans
utseende som att orda mycket om hans väl kända
lefnadsvanor. Vi hafva alla sett den lille treflige gynnaren,
när han med en grankott mellan framtassarna sitter
hoptryckt på en gren med sin yfviga svans upprest efter
ryggen, eller hört, när han, smackande och stampande med
bakfötterna mot trädstammen, skyndar upp för densamma
för att i trädets krona sätta sig i säkerhet.
Liksom så många andra gnagare företager äfven
ekorren periodiska vandringar, och det händer då, att han
plötsligt uppträder i mängd på slätter och inne i städer,
där han annars ej förekommer. Han synes dock ej vandra
så långa vägar som fjällemmeln, ehuru det är möjligt, att
orsaken till dessa vandringar är för bägge djuren
densamma. Som de ofta inträffa under högsommaren, kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free