- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
394

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra gnagare.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 394 —
honor. De många honor jag haft ha sålunda aldrig velat
riktigt bortlägga sin skygghet.
Haren föder med all säkerhet i regel tre kullar ungar
årligen. Den första kullen, som sättes mycket tidigt om
våren, ofta redan i mars månad, torde dock i våra
nordliga bygder mera sällan gå till. Den andra kullens
nyfödda ungar finner man vanligen i första hälften af juni
och den tredje i augusti.
Från vårt lands öfriga gnagare skiljer sig haren
därigenom, att hans ungar födas med synförmåga och
mycket utbildade. Genast som ungarne komma till
världen, kunna de resa sig på bakfötterna, och de börja strax
putsa sig själfva. Vid ett dygns ålder kunna de redan
något hoppa omkring, och de sitta ej länge kvar på den
plats, där de äro födda.
Någon enda gång föder haren äfven vintertiden.
Sålunda har jag sett ett exempel på att en harhona varit
dräktig i december månad och två exempel på samma
förhållande i januari. Sådana fall synas dock vara mycket
sällsynta, och ungar, som födas vintertiden, bli helt säkert
aldrig vid lif.
Det torde ej vara så alldeles vanligt, att man ute i
naturen kommer i tillfälle att skåda ett par kärlekskranka
hanharars strid om honan. På Lurö i Vänern och på
nordvästra Grönland har jag dock lyckats bli vittne till
denna hararnes kärleksdans, och något mera komiskt har
jag sällan sett. LUgn och obesvärad hoppade honan fram
och åter, ständigt förföljd af tvenne hannar, hvilka med
förtviflans ansträngningar sökte bekämpa hvarandra.
Så snart den ena hannen lyckades komma intill honan,
sprang rivalen på honom. Den anfallne reste sig då
kapprak och mötte sin medtäflare med slag på slag af
framfötterna, hvilka därvid gingo som trumpinnar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0462.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free