Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En julafton i Bohuslän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvita hjässor. På de slumrande vågorna summo
svartryggiga alkor, och bländhvita måsar flögo däröfver in
mellan bergen.
Hvem kunde motstå frestelsen att en sådan dag
företaga en vandring uppe bland dessa berg! Icke kunde
jag det. Sällan har jag känt mig så fri och så lycklig,
som när jag under min bohuslänstid från toppen af något
af dessa berg fick låta blicken sväfva fritt ut öfver hafvet
eller in genom den bergomkransade Gullmarsfjorden.
Morgonluften var frisk, det låg lugn öfver sjön, och
en spårsnö så god som någon lockade jägaren ut.
Solens första strålar hade ej ännu nått bergens spetsar, när
jag med bössan på ryggen var där uppe. Visserligen
var det ej de berg jag nyss skådat från fönstret, som
blefvo målet för min vandring; det finnes många berg
där ute i skärgården, och jag valde för denna gång de
närmast min bostad på Dragsmarkslandet belägna.
Strax ofvan Källeviken, söder om den väg, som går
till Dragsmarks kyrka, där det gamla klostret med samma
namn i forna dagar var beläget, reser sig ett berg så
högt, att dess topp synes långt ut till hafs öfver alla andra
berg där i trakten. På krönet af detta berg stod jag, när
solen borta i sydost höjde sin gyllene skifva öfver det
blåhvita landskapet. Allt var tyst omkring mig, icke ett
ljud hördes, och det föreföll mig, som ville naturen i
högtidlig stillhet fira den stora dagen. Under mig vid bergets
fot stodo små granar, klädda i snö, och snöiga höjde ekar
och bokar sina toppar upp ur dalen väster om mig.
Tjusad af den vackra taflan, lät jag mina ögon hvila
än på det blånande hafvet, än på de af solens strålar
belysta skären där ute i väster och än på det sydöstra,
mörkare landskapet, där bergens skuggsidor, allt eftersom
de aflägsnade sig, blefvo mer och mer blå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
