Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En julafton i Bohuslän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här och där hade en ekorre skuttat i snön. En
träd-krypare hoppade uppför den skrofliga stammen på en
tall, och jag stannade en stund för att se, hur den lilla fågeln
sökte efter puppor eller insekter mellan barkflagen. Liflig
och glad klättrade han än på ena, än på andra sidan af
trädstammen, och när han kommit upp mot trädets topp,
lät han höra sin fina lockton — »psitt psitt» —, och så
flög han ned till roten på ett annat träd för att där på
nytt börja sitt sökande. Så arbetar det lilla kräket dagen
lång för sitt uppehälle, och när aftonen nalkas, kryper
han in i en springa eller ett hål i något träd och sofver
där bort den långa vinternatten.
Trädkryparen är sällan ensam på sina ströftåg. Mesar
och kungsfåglar följa honom troget. Höst och vinter
hålla dessa fåglar tillsammans, ströfva dagen lång
omkring i skogen, och för att ej blifva skilda från
hvar-andra besvara de oupphörligt hvarandras locktoner.
Därför låter också i regeln en af dem höra sin fina lockton,
innan han flyger från ett träd, och den besvaras vanligen
af de öfriga.
Trädkryparen är ej det minsta besläktad med dessa
fåglar, och dock hålla de så troget ihop. Med sina
varningsrop, rädda de ofta när någon fiende nalkas,
hvarandras lif. Ser en af dem en roffågel närma sig, ger han
genast en varningssignal med ett eget pipande, och hela
sällskapet gör sig ögonblickligen osynligt. Trädkryparen
trycker sig tätt till sin trädstam och sitter orörligt stilla,
tills fienden försvunnit. Naturen har gifvit den lilla
fågeln en klädnad, som i så hög grad liknar trädens bark,
att de skarpaste ögon ha svårt att se honom, när han
intager nyssnämnda ställning. Hans vänner skynda in
mellan trädens tätare grenar, göra sig smala som pinnar
och förblifva alldeles orörliga, tills trädkryparen eller nå-
Ur djurens lif. 2 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
