Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om insektslifvet vid Upsala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen gräfva djuren en nästan lodrät gång ned i jorden.
Sedan denna gång är färdig, går honan ned däri,
bestry-ker gångens väggar med den i gödseln befintliga saften,
så att dessa blifva liksom glacerade. Därefter bygger
hon af gödsel ett litet rum nära gångens botten och
lägger däri ett ägg. Detta ägg, som har formen af ett
sädeskorn, är förvånande stort, 7 till 8 mm. långt och
ända till 4 mm. bredt. Sedan ägget är lagdt, bygger hon
ett hvalf öfver detsamma och klättrar sedan upp ur
gången. Hannen begifver sig nu dit ned, och honan
stannar där uppe. Hon bär gödsel till den brunnlika gången
och släpper i små portioner ned sådan till hannen,
hvilken fortsätter det byggnadsverk, hans maka börjat.
Hannen lägger hvarf på hvarf af den gödsel, honan släpper
ned, tilltrampar denna hårdt och bygger så gången
nästan full, hvarefter han lämnar den och makarne förena
sig om byggandet af nya gångar. Sedan larven där
nere blifvit kläckt, lifnär han sig af gödseln och äter sig
så småningom upp genom gången. I gångens öfre del
stannar han under sin förvandling och lämnar denna först
som utbildad skalbagge. Gångens glacerade väggar synas
utestänga köld och fukt. Larven tål väl vintern där nere.
Sålunda fann Fabre larverna oskadade vid 10 graders
köld, då däremot de gamla insekterna voro ihjälfrusna.
Ägnande vår uppmärksamhet åt hvarje kryp vi se på
marken, hvarje fjäril, som flyger förbi, och hvarje
brummande humla eller bi, fortsätta vi färden öfver den
gräsbevuxna marken. I en liten buske upptäcka vi en stor
praktfull nattfjäril, som med frambenen hängt sig fast
vid en gren. Det är den ståtlige poppelsvärmaren
(Smerinthus populi), som där satt sig till hvila. Han är ett
skymningens eller nattens barn, som ej vågar sig ut vid
dagens ljus. Han ser sömnig ut och sitter lugnt stilla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
