- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
453

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om hafvets däggdjur.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De rätt omfattande undersökningar, som jag under
1900 års expedition var i tillfälle göra, visade, att
grön-landssälen lefver af kräftdjur, små räkor och amphipoder,
af sådana arter, som lefva nära hafsytan.
Då bland den mängd grönlandssälar, jag varit i
tillfälle iakttaga, aldrig funnits några små ungar, ger detta
stöd åt de gamla uppgifterna, att ungarne födas endast
tidigt på våren. Det var äfven vid denna årstid de förr
i tiden af fångstmännen dödades i stort antal.
Storsalen eller Storkobben (Phoca barbata) är den
största af de egentliga sälarne. Den gamle hannen når
en längd af ända till 3 meter och nära 2 meter i
omkrets. Han är lätt att skilja från de öfriga sälarterna
därpå, att morrhåren äro släta (ej vågbräddade),
framföt-terna tvära och färgteckningen utan eller nästan utan
fläckar.
Storsalen tillhör det arktiska området och finnes där
rundt omkring polen. Han går dock ehuru fåtaligt ned
till norska kusten ända till Stat (62 ° n. b.)* Han är
bunden vid grundare vatten, saknas där hafvet är djupt
och är allmännast nära land samt inne i fjordarne.
I Ishafvet synes storkobben föra ett enstöringslif.
Här och där ser man honom ligga ensam så väl på den
packade isen inne i fjordarne som på små isflak vid
kusten, eller höjer han helt lugnt sitt hufvud öfver
vattenytan för att beskåda den båt eller det fartyg, som nalkas.
Stundom ligger han bredvid någon vak eller isspricka
inne på de stora isflaken, och han är då vida skyggare,
än när man finner honom liggande på ett mindre isblock.
Ju mer öppet vatten han har omkring sig, dess mindre
skygg är han, och särskildt de unga djuren kan man
stundom ro alldeles intill. Jag har exempel på att de
* W. Lilljeborg, Ryggradsdjuren (efter R. Collett).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0533.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free