Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om hafvets däggdjur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 459 —
Till lefnadssättet skiljer sig hvalrossen från de
egentliga säldjuren däri, att modern under en lång tid
på det ömmaste vårdar sin unge. Denne diar mycket
länge, troligen i två år, och under denna tid lämnar
modern honom ej. Om någon fara hotar, angriper hon med
ursinne fienden och får ofta med sitt eget lif plikta för
denna sin kärlek till ungen.
Det antages, att hvalrosshonan parar sig först sedan
ungen efter två års förlopp kan reda sig själf, och hon
skulle således föda endast hvart tredje år. Hvalrossungen
är vid födelsen vida mer hjälplös än de egentliga
säldjurens ungar, och han är, jämförd med sin stora moder,
vida mindre — knappt mer än en meter lång. Han
fö-des med en ullig hårbeklädnad och går ej i vattnet, förr
än denna dräkt fallit bort.
Professor Malmgren uppgifver, att hvalrossen lefver
af musslor, som han med sina betar uppgräfver ur gyttjan
på hafvets botten. Att nämnde, framstående zoolog själf
undersökt detta förhållande och funnit musslor i djuren,
är så mycket mer sannolikt, som han uppgifver arten af
musslorna.* Hvalrossens långa betar skulle alltså tjäna
till redskap för uppgräfning af de i gyttjan förekommande
musslorna, något som synes mig mycket sannolikt.
Sedan gammalt har man emellertid efter fångstmän hört
sägas, att hvalrossen äfven skulle anfalla, döda och uppäta
sälar och fåglar. Redan Scoresby talar därom. Dessa
berättelser ha emellertid af helt naturliga skäl ej vunnit
tilltro hos zoologerna. Öfverraskande var det därför för
mig, när jag under 1900 års zoologiska polarexpedition
blef i tillfälle att öppna en vid Spetsbergen skjuten
gammal hvalrosshanne och i dennes mage fann en
sönder-styckad, rätt stor och nyligen förtärd ung storsal. För
* Mya truncata och Saxicava rugosa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
