Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något om de vilda gässen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Taflackan har väl reda på att våren kommer sent i
höga norden, där hon har sitt kyliga hem, och hon drar
därför sent dit. I motsats till sädgåsen och flera andra
gäss har hon ej några mellanstationer, där uppehåll göras
under flyttningen. Hon stannar på sin vinterstation,
tills hon vet, att tiden är inne. Sålunda ser man om
våren vanligen de första flockarne vid svenska kusten
omkring den 15 maj, och flyttningen pågår sedan ända
till midsommar. Vid sistnämnda tid har jag i
Kalmarsund sett stora flockar draga mot norr. Under denna
deras vårflyttning lägga de sig ofta på hafvet för att
hvila, mera sällan slå de till på ängar, åkrar eller skär
för att pusta ut. Någon föda tyckas de ej behöfva under
vårflyttningen; de ha haft det bra sista tiden på
vinterstationen, därom vittnar deras goda hull.
Höstflyttningen förbi vår kust börjar vanligen den
10—15 september och räcker till i medio af oktober.
Återtåget till södern försiggår således liksom
vårflyttningen tämligen sent på året, och det är tydligt, att fåglarne
ej vilja lämna sitt kalla hem, förr än vintern på allvar
drifver dem därifrån. Att de ej haft det för fett där uppe
sista tiden, kan man förstå af det utmagrade tillstånd,
hvari de under höstflyttningen alltid befinna sig. De
hafva äfven nu större behof af föda än under
vårflyttningen och slå ej sällan till för att beta på lämpliga
lokaler, som ligga i deras väg. Likaledes hvila de vid
höstflyttningen oftare på hafvet, och det är mindre
sällsynt nu än om våren, att en och annan flock förirrar sig
inåt landet. Möjligen är det stark dimma, som gör, att
dessa flockar komma vilse. I regel finna de dock vägen
äfven i dimma, och de sträcka obehindradt, äfven om
denna är aldrig så tät. Jag har ofta i dimma hört
den ena flocken efter den andra flyga fram i samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
