Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinterdag i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 5i8 -
guld. Ånghästen, som pustande drog sitt långa tåg bort
öfver fältet, lämnade ett röklager efter sig, hvilket i form
af ett långt moln skiftade i regnbågens färger, när det,
upplyst af solens strålar, helt sakta samt mer och mer
glesnande utbredde sig öfver den i skärt och gult
skiftande slätten. lyiksom en mörk ram kring denna tafla
hägrade den blånande skogen längst i fjärran.
Melodiskt klingande klockor ljödo från alla håll, en
musik som passade helt tillsammans med denna
morgonstämning. Det föreföll mig, som ville dessa klockor locka
människorna ut, ut att andas den sköna vinterluften och
att se det mjuka, rena landskapet med träd och buskar i
en skrud, som vore de särskildt högtidsklädda för att fira
vintern i norden.
Har man en smula sinne för storslagen skönhet,
stänger man sig ej gärna inne en sådan dag. Jag gjorde
det ej heller. Huru lockande borde ej skogen vara en
sådan dag! Uppfylld af dessa tankar skyndade jag hem,
och länge dröjde det ej, förr än jag rustad till jakt drog
ut öfver slätten bort emot den mörka skogen.
Öfver snöhölj da gärden vandrade jag raka vägen till
Norby skog, och snart var jag där. Snön hade legat ett
par dagar, och räfvarne hade sålunda haft god tid att
traska omkring på den. Jag korsade äfven ofta deras
spår ute på slätten, där dessa redan på afstånd syntes
framför mig och tedde sig som band af pärlor, sträckta
här och där Öfver fältet.
Under snöhölj da kronor utbredde furorna sina
hvitpudrade grenar, och granarna böjde mjukt sina snötyngda
kvistar ned mot den hvitklädda jorden. Allt var tyst
där inne i skogen. Inhöljd i den nordiska vinterns hvita
täcke låg naturen försänkt i sömn, och det var en stund
som hade allt lif saknats där inne. Endast en ekorres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
