Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något om fiskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af unga blåmusslor och där nedanför, där det värsta
skvalpet mot den branta stranden upphör, där börjar
vegetationen, och denna blir yppigare ju längre vi komma
från skäret. Där är algernas rike, där utbreda
bredbladiga laminarior sina jättestora, palmbladliknande blad
mellan en mångfald af hafvets växter. Det är en riktig
urskog vi skåda, och inom denna friska växtlighet röra
sig en mängd djur. På växternas blad krypa snäckor,
öfver deras toppar vandra nätta räkor med sina långa
pannspröt, och små märlkräftor springa snabbt af och an.
Mellan växternas stjälkar se vi här och där en krabba,
varsamt och med ena sidan före, komma fram från sitt
gömställe eller med snabba rörelser vandra öfver en öppen
fläck. På stenar sitta taggiga sjöborrar, och stora och
små sjöstjärnor vandra långsamt öfver växterna.
Den första fisk vi se är vanligen en liten snultra,
skärrone kallad (Labrus rupestris), som vid första påseendet
till kroppsformen liknar en abborre. Ser man nogare på
henne, skall man snart finna, att likheten med abborren
endast är skenbar och att hon bland annat skiljer sig
från denne därigenom, att hon endast har en lång och
stor ryggfena* med en svart fläck i framkanten. Vid
öfversidan af stjärtfenan finnes äfven en liknande fläck.
Denna lilla fisk, som knappt blir längre än ett finger,
finnes öfverallt vid vår västra kusts branta stränder. I
glesa sällskap se vi honom vandra fram och åter tätt
intill berghällen, i hvars springor och urhålkningar han
ofta går in. Ha vi tur, få vi möjligen på något
djupare vatten se några af skärronens närmaste släktingar,
hvilka vida öfverträffa honom i storlek och färgprakt.
Allmännast är den präktiga berggyltan (Labrus berggylta),
* Abborren har 2 ryggfenor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
