Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något om fiskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lefva. En annan, helt liten torsk, af mindre lysande färg,
se vi äfven här. Det är den minsta af våra torskar,
nämligen glystorsken eller glyskoljan (Gadus minutus).
Sänka vi blicken ned i djupet, så långt vi tydligt
kunna urskilja botten, få vi möjligen se en klumpig fisk,
som antingen går helt långsamt fram efter bottnen eller
sitter fastsugen vid en sten. Det är den underliga
stenbiten eller sjuryggen (Cyclopterus lumpus), hvilken är
lätt att känna igen på sin klumpiga kropp, sin stora
sugskifva under främre delen af buken och sin med
trubbiga, knölformade taggar väpnade rygg. Han har äfven
på hvardera sidan tre rader taggar, hvilka tillsammans med
ryggen göra 7, och detta har förskaffat honom namnet
sjurygg. Han har mycket breda bröstfenor och en
tämligen stor ryggfena, som är belägen midt öfver analfenan.
Denna senare är af samma form och storlek som
ryggfenan. Hannen är något mindre än honan och utmärker
sig genom betydligt mer lysande färger.
Stenbiten är i flera afseenden en intressant fisk. Med
sin stora sugapparat fäster han sig vid stenar och kan
så sitta orörlig timme efter timme. Det är denna vana,
som förskaffat honom namnet stenbit.
Sjuryggen, som honan mest kallas, lägger sina ägg
i en sammanhängande hop på hafsbottnen. Sedan hannen
befruktat dessa, bevakar han dem, till dess ungarne
framkommit, och han lär hellre utsätta sig för fara, än han
lämnar sin post. D:r Einar Lönnberg berättar efter en
engelsk zoologs iakttagelser, huru en stenbithanne, som
fått sina ägg lagda på alltför grundt vatten, stannade
kvar vid dem, ehuru vattnet vid ebbtiden sjönk undan,
så att han hvarje dag blef liggande till hälften på det torra.
Till och med om han bars bort och släpptes ett stycke från
äggen, sprattlade han sig åter dit och intog sin plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
